Feeds:
Posts
Comments

Archive for januari 26th, 2013

Dags för Jack Aubreys och Stephen Maturins sista insatser i striden mot Napoleon: efter The hundred days är det inte längre den lede fransmannen som gör att de far till sjöss, utan deras genom hans återkomst uppskjutna resa till Sydamerika för att understödja revolutionärerna där.

Först gäller det dock att hindra de franska revolutionärerna i Europa: det byggs skepp längs Adriatiska havets kuster, skepp som kan störa den precis återupptagna handeln och ge Napoleon råg i ryggen. Än mer allvarligt är dock rykten om en trupp legosoldater från Balkan som bara väntar på sin sold för att de skall kunna bege sig norrut och hindra de franska och österrikiska trupperna från att förena sig med de brittiska och preussiska: sold som väntas komma från en shiamuslismk härskare via Algeriet, och som Maturin och hans vän och kollega Amos Jacob måste stoppa – Maturin som dock är nybliven änkling, efter att Diana vält med sin vagn, och dessutom tagit med sig Jacks svärmor i döden.

Såväl konspirationer, jakter i Jordafrika och på Medelhavet väntar, och trots att Maturin måste sammanfatta sitt uppdrag ett par gånger mer än man som läsare behöver så är det en bra näst sista bok i serien.

Read Full Post »

Den attityd som låg till grund för hans Gamesmanship har av Stephen Potter utvidgats till även andra områden i Some notes on lifemanship: här får man genomgångar av hur man skall hamna överst som konversationsman, skrivarman eller uppvaktningsman (eng. woo-man), liksom en del vidare rön för sportmannen.

Tricken är som tidigare småfula utan att vara direkt ogentlemannamässiga: de syftar till att man alltid skall bli den som ses som den bättre vetande, mer förståndige. Om man talar med en resenär om förhållandena i ett visst land är ett bra knep att vid ett påstående kontra med »ja, fast inte i södern« (mutatis mutandis), eller att komma med påhittade, halvbegripliga citat, eller andra tips för att få den andre att snubbla och fastna.

Det är svårt att säga exakt hur allvarligt menade och effektiva de olika knepen är, men nog är det underhållande, i synnerhet med de underliga exempel som fyller utrymmet.

Read Full Post »

Det är intressant att läsa även äldre klintbergare: Den stulna njuren utkom 1995, men exemplen är från i alla fall ett decennium innan dess. Det märks: förutom att det finns en hög historier som skrämde upp folk med hot om AIDS (förutom från främlingar som skriver meddelar att smittan överförts med hjälp av läppstift på badrumsspeglar så via citroner i mataffären som narkomaner försökt rengöra sprutor i, marodörer på tunnelbanan, tårar i sår och annat) så finns här också en historia om en ung man som satt och pratade högt i mobiltelefon när en olycka inträffade i  närheten, och han tvingades erkänna att det var en attrapp, vilket idag framstår som rätt underligt, på flera sätt.

Annat är mindre tidsbundet, och skulle väl kunna spridas än idag: paret som hittade deras ägandes byrå i en katalog hos antikvitetshandlaren som sade att det skulle ta ett par veckor att få tag på den men att det skulle gå att ordna, mannen som fastnade olyckligt i dammsugarslangen då han trodde den skulle vara en lämplig sexleksak, historier om urspårade svensexor eller märkliga liftare. Annat kanske minskat i frekvens: berättelser om hur konstiga de är i det där utlandet, eller invandrare som håller höns i lägenheten, eller som sett kattmatsburkar och tror att de innehåller katt (fast vem vet vad som sägs på estlandskryssningar mellan sånger om Palmes biobesök och vit makt-låtar?).

En annan favorit är berättelsen om de (då) nya spärrarna som satt i Stockholms tunnelbana, som sades läsa av personnumret från månadskortet och registrera så myndigheterna kunde spåra en! Idag förefaller detta smått naivt. (Det måste också påpekas att det i sammanhanget talas om skräckvisionen om ett samhälle där alla övervakas av Big Brother skapat av en viss John Orwell). Således: en del är intressant för det visar på vad som hänt i samhället de senaste 20 åren, annat är intressant, punkt.

Read Full Post »