Omslaget på Dorothy Sayers In the teeth of the evidence säger att det är en samling »med Lord Peter Wimsey«. Detta är naturligtvis helt sant. Det är också sant att det är en samling med Montague Egg, om någon nu skulle vara mer förtjust i denne resande i dryckesvaror. Ännu mer sant är dock att det är en samling med mordgåtor som inte har något med dessa herrar alls att göra: av sjutton berättelser handlar två om lord Peter, fem om herr Egg, och resterande tio har ingenting med någon av dem att göra.
Det gör dock kanske inte så mycket. Lord Peter har visserligen personlighet, men den kommer ändå inte riktigt till sin rätt på femton-tjugo sidor. Eggs ständiga citerande av verser för den lyckade försäljaren är mer anpassat till formatet, men han är ändå en tämligen likgiltig figur, även om det är intressant på vilka sätt en kringresande försäljare kan blandas in i olika affärer. Resterande historier om olika mordfall (vilka inte alltid visar sig vara mord) är av varierande men intressant slag: en man som misstänker sin nyanställda kock för att vara en omskriven giftmörderska, en lägenhet där mjölken inte tas in på morgonen och mjölkmannen börjar oroa sig, en hårfrisör som lyckas stoppa en mördare på rymmen som kommit till honom för att ändra sitt yttre. Bra saker för det mesta, även om de två sista novellerna inte är vad jags kulle velat avsluta med: en utflykt i den typen av sammansvärjningar som till slut inte tillfredsställer någon, och en övning i mystik som visserligen har en massa katter i sig men annars inte heller känns som något man läser Sayers för.
För att återvända till Lord Peters fall är i alla fall det första, med en tandläkare som tycks ha begått självmord rätt originellt, och det andra, med en död kropp i en matsal och alibin att spräcka alls inte dåligt. Montague Eggs fall bygger i något fall på den sorts specialkunskap som normalt skulle ses som fusk, men som inte gör så mycket i så korta historier. Ett av fallen är också mycket bra, i alla fall för bokälskaren (jag skrev en gång i högstadiet en historia som byggde på något liknande, även om jag nu kan se att min idé var betydligt vekare). Överlag är det en ganska bra samling, men bara om man är beredd på att läsa om andra än Lord Peter.
