Andra boken kopplat till Dragon Age, The Calling, är tyvärr inte lika intressant som den första. Visst, man slipper känslan av att presenteras för en annars okänd värld, men samtidigt är handlingen betydligt rakare: kung Maric följer en grupp grå väktare ner i djupvägarna för att hindra mörkynglen från att starta ett nytt fördärv med hjälp av kunskapen i huvudet på en äldre väktare som följt sin kallelse för att dö i strid med dem.
Det är en bok främst ämnad att kratta scenen inför Awakening: en del av de figurer som förekommer där får sin förklaring, liksom vad Arkitektens mål egentligen är, men detta är egentligen mindre saker i handlingen: huvuddelen av den går åt till att krypa runt i grottor och antingen undvika eller slåss med mörkyngel och andra monster, samt ett rätt poänglöst parti som visserligen ger karaktärsteckning men annars inte för handlingen framåt nämnvärt och är en nära kopia av en episod i Origins.
Men visst, det är inte dåligt: det finns ett oväntade komplikationer i figurernas relationer med varandra, en vändning på slutet, samt en epilog som får en att se delar av Origins på helt nytt sätt. Synd bara att detta gömts bakom så mycket svärdviftande.
Lämna ett svar