Asunder, David Gaiders tredje Dragon Age-roman är inte bakgrundshistoria, i alla fall inte än: den utspelas tvärtom efter de två spelen, med magikerna på randen till uppror efter vad som hände i Kirkwall och tempelherrarna alltför glada att slå till hårdare. Till magikercirkeln i Val Royeaux kommer så Wynne för att söka hjälp för att ta reda på vad som hänt en vän som forskat i ett av medlen tempelherrarna använder för att hålla magikerna lugna.
Hjälp får hon också: Rhys, som anklagats för en serie mord på magiker och lärlingar, Adrian, som vill försöka befria magikerna från all utomstående översikt med vad medel hon än kan finna, samt Evangeline, tempelherre fast besluten att skydda magikerna, även från sig själva. Samt Cole, spöket i tornet där magikerna hålls fångna, osynlig för alla utom Rhys, och den som begått morden Rhys anklagats för. Dessutom dyker ett par andra bekanta upp, både från spelen och tidigare böcker.
Det är en bok som känns betydligt mer intressant än den tidigare boken, möjligen delvis eftersom man inte kan ana sig till ungefär hälften av vad som kommer hända efter att ha spelat spelen, men också för att det är mindre slagsmål och explosioner: det handlar mer om moraliskt ansvar och mindre om ren strid för överlevnad. Inte för att sådan inte står på spel, men det finns kanske saker det kan vara värt att låta sig dödas för, inte bara att dö när man söker uppnå dem.
Det är inte direkt existentialism, men det är i alla fall mer än omslagets »heroic fantasy novel« påskiner.
