Om det är något nästan alla personer i Mass Effect har gemensamt, så är det problematiska föräldrarelationer. Så också i Homeworlds, en samling med fyra serier som fokuserar på någon episod i James Vegas, Talis, Garrus och Liaras liv: i alla förutom Liaras är relationerna med figurernas fäder en viktig komponent. James skickas ut att plocka upp ett paket röd sand till sin far, Tali har gett sig ut på sin pilgrimsfärd och har med sig ett meddelande från amiralen, och Garrus minns de råd hans far gav honom medan han sitter på Omega och övar prickskytte på legosoldater.
Liara, å sin sida, ger sig ut på jakt efter information från proteanerna i hopp om att hitta något sätt att stoppa Reapers, och denna berättelse injicerar en aning välbehövlig logik i vad hon höll på med i början av Mass Effect 3. Även Talis historia fyller ett visst behov: hur kom hon egentligen att få tag på den där röstinspelningen som var så viktig där i början av första spelet? Garrus och James historier ger då snarare lite mer insikt i deras karaktärer (Garrus tycker tydligen om att återanvända ord, eftersom man hört delar av vad han säger ordagrant tidigare).
Så, själva historierna är genomgående bra, till och med bättre än i tidigare serier. Problemet är att teckningarna inte är det: De i James och Liaras berättelser är bra (Liaras är tecknad av Omar Francia, som också gjorde Invasion) och de i Garrus är i stort sett adekvata, med lite blyertskänsla med många tuschade linjer vilket fungerar bra för aktionsekvenser men sämre i mer stillsamma scener. Talis är dock rena katastrofen: två personer har varit inblandade, och den som gjort huvuddelen tycks helt sakna känsla för anatomi (då hjälper det inte att miljöerna är bra), och den andra visserligen har en mer intressant stil, men bara gjort ett par sidor, och tycks följa den förstes konstiga anatomiska val. Tråkigt, dåligt, och borde inte fått gå igenom kvalitetskontrollen.
