Det är lite ironiskt, men Hans Alfredsson svarar faktiskt aldrig på frågan Varför är det så ont om Q? I alla fall inte explicit. Man kan förstår ju att det har med Q-hunden att göra. Q-hunden som är gul, med blå byxor, äter Q:n och jobbar för Boven. Om jag någonsin skall ta över universum och världen skall jag göra som Boven: bygga en lettrosug och gå omkring och suga upp alla bokstäver (till och med de som fortfarande bara finns inne i blyertspennorna). Och dessutom säga en massa långa, fina ord som Presidentifikationsminister.
Fast då måste jag i och för sig se upp för sådana som Pim och Påhittiga Johansson, med sin väska som har större innermått än utanmått (hans bästa uppfinning!) där han har saker som livsmedel, som får döda ting att leva ett litet slag (hans bästa uppfinning!), eller sträckolin, som får saker att växa (hans bästa uppfinning!). Å andra sidan får man förvirra poliskonstaplar och sandwichmän, och det verkar ju skoj.
Det är en mycket rolig liten historia, helt i klass med Ture Sventon, både vad gäller äventyr och stilistik.
