Det går att se Hasse Alfredsons En ond man som en sorts mörk spegling av Piratens historier om diverse sockenpampar: även om dessa långt från alltid är moraliskt framstående, är de ändå knappast så härsklystna, så likgiltigt sadistiska som titelns fabrikör Höglund. Man får se denne belyst från sex olika vinklar, av sex olika personer i hans omgivning: bland andra hans son, hans älskarinna, hans mördare. I några förekommer han endast perifert, som den om en liten grupp nazister han varit med i och stött, i andra är han viktig men frånvarande, i någon tar han nästan mer plats än berättaren.
Första novellen berättas av en Hans Alfredson som träffar på en barndomskamrat, som han inte sett på många år; här figurerar endast fabrikören i bakgrunden, och historien skulle egentligen kunnat berättas honom förutan som något än mer i stil med Piratens noveller med nattligt supande och märkliga sammanträffanden. Liknande berättarglädje förekommer också i senare berättelser, men fabrikörens ondska framkommer allt tydligare och berättelserna glider alltmer från det glättiga, även om enstaka mindre bleka episoder fortsätter att förekomma. Höglunds ondska framstår som alltmer ohejdbar; den fortsätter att verka även efter hans död, och kan förstöra livet även för personer han aldrig träffat.
Det är inte en glad bok, eller egentligen uppbyggelig, ej heller en ren misär eller någon djupare behandling av ondskan. Den är dock mer än läslig, vilket är fullt nog.
Lämna ett svar