I bokhyllorna märkta »historia«, liksom i populärhistoriska tidsskrifter, tycks i alla fall en tredjedel av utrymmet vara vikt åt andra världskriget. Det finns egentligen bara ett område där detta krig dominerar mer: i alternativhistoriska romaner. Inte konstigt, egentligen, eftersom det var en tid när världshistorien stod och svajade, dessutom under lång tid och med många moment. Man behöver inte ponera vad som hänt om Hitler vunnit för att det skall bli intressant; det går att göra mycket med mindre.
Som i Hans Alfredssons Attentatet i Pålsjö skog. Sagda attentat utförs av en liten grupp män, där berättarens pappa ingår. Gruppen träffas i början för att diskutera vad man kan göra för att stå emot Tyskland. Man radikaliseras, och till slut blir planen att slå till mot en av permittenttransporterna, med dynamit och kulsprutor. Det visar sig dock bli mer än bara ett attentat som Tyskland möjligen skulle kunna ignorera: på tåget befann sig en viss Eva Braun.
De trupper som skulle skickas till Kreta får istället vändas mot Sverige. Det tar inte lång tid, så är landet ockuperat, på samma sätt som Danmark och Norge. Judar förföljs, civilbefolkning far illa, Quislingar, rövslickare och översittare dyker upp. I de norrländska skogarna är några av de kvarvarande attentatsmännen medlemmar i en gerilla. Andra har återvänt hem när ingen lyckats lista ut att de medverkade i dådet. Någon hjälper Wallenberg smuggla judar till Island, en annan måste själv fly dit med familj. Ingen går omärkt ur kriget.
Det är kort sagt en jäkligt bra bok, där krigets djävulskap hemsöker flera personer på olika sätt. Samtidigt smyger den in vad som faktiskt hände: historien faller i stort sett in i igenkännbara mönster utanför Sverige. Ökenkriget går bättre och snabbare för de allierade när de fått behålla Kreta, och kriget tar därför slut ett halvår tidigare än annars. Likväl sker Stalingrad, Normandie, Arnheim, Ardennerna i samma ordning och med samma resultat som annars. Till slut står man där med i ett berättarnu under nittiotalet, när nynazister stövlar runt (och inte är det för att komma med någon sund EU-kritik)
