I Thud! har Samuel Vimes, som vanligt, problem. Årsdagen för slaget i Koomdalen närmar sig, och därmed också tidpunkten då dvärgar och troll kommer ge sig på varandra. I Ankh-Morpork har en grupp mycket traditionella dvärgar piskat upp hatet, och när den värste av dem hittas död, och det ligger en trollklubba nära hans kropp, så kommer katastrofen än närmare. Till detta kommer att Vetinary lyckats få honom att anta en vampyr vid namn Sally i stadsvakten, och att han skall inspekteras av en A.E. Pessimal, en kamrersjäl så torr att han bara har initialer, inte riktiga förnamn.
Och, just det, klockan sex varje dag måste han vara hemma och läsa för unge Sam.
En mordutredning, några ytterligare kroppar, ett möte med breccian (det lokala trollsyndikatet), och en hel del underligare vändningar senare så är vissa saker tydliga: det finns ett stort mörker där nere, som gör alla dvärgar ifrån sig av skräck, det som hände i Koomdalen var nog mer komplicerat än någon kunde tro, och stadsvakten blir bara mer och mer intressant. Här är det i huvudsak de sju gamla vanliga som på olika sätt försöker hindra ett blodigt krig: Detritus och Cheery är mest där och stadgar upp och är trevliga att återse, Fred och Nobby ramlar återigen över de mest otroliga saker, och Sam har dessutom lyckats ge dem ordinarie uppgifter som de sköter med viss finess, Carrot är lite i bakgrunden medan Angua verkligen får brottas med urgamla mönster för hur varulvar och vampyrer förhåller sig till varandra (inte mycket bättre än dvärgar och troll).
Och till slut är det som vanligt Vimes rättskänsla och förmåga att hålla tillbaka sina sämre impulser som gör att det hela avlöper väl. Mycket bra.
Lämna ett svar