Calman Jacoby gör goda affärer i ryska Polen: han har kunnat använda sig av det vakuum som uppstod efter januariupproret och ta över förvaltningen av ett mindre gods. Han har fyra döttrar, men inga söner, och han försöker hitta bra män åt dem. Det går sådär: Jochebed blir förvisso gift med en god jude som också har affärssinne, och Tsipele med en religiöst hängiven son till en berömd rabbin, men Scheindel blir gift med en tvivlare och Miriam Lieba rymmer hemifrån, konverterar och gifter sig med den minst sagt ostadige greve Lucjen. Själv har han inte mycket bättre tur när han skall gifta om sig, utan väljer en högst världslig kvinna.
Om denna familj handlar Isaac Bashevis Singers Jacobys hus, och inte mycket annat: det är mer eller mindre olyckliga äktenskap och otrohetsaffärer, samt Lucjens tilltagande våldsamhet och paranoia. Få saker blir som någon tror eller hoppas, och även om någonting någon gång kan bli lyckat så intresserar inte det Singer nämnvärt. Introduktion och baksida pratar om ideologier och tidsanda, men det som främst skildras är det lilla livet. Det finns en andra del, och det är bara att hoppas att den når ett lite tydligare mål.
