Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Nyheter’ Category

Först en rejäl debatt?

Jag antar att jag inte kommer undan att kommentera dagens politiska utspel i kärnkraftfrågan. För de som spenderat dagen (eller kanske snarare veckan) på månen har alltså Centerpartiet (och Kristdemokraterna) bestämt sig för att acceptera möjligheten att bygga nya kärnkraftverk istället för de befintliga(SvD, DN). Detta är på i alla fall ett sätt onekligen mycket bra: det ger oss den tid som behövs för debatt och prövning av frågan innan det blir försent. Enligt den modell som föreslås, där det är energibolagen som blir initiativtagare till byggandet av nya reaktorer, kommer det troligen ta i alla fall tio år från önskan till dess att kraftverket är färdigt att laddas. Eftersom de nuvarande verken kommer tas ur drift under 2020-talet, och det dessutom måste tas fram rutiner för godkännande av planer, är det alltså hög tid att ta tag i frågan. Att så nu sker är alltså ett måste för att den över huvud taget skall kunna behandlas på ett realistiskt sätt.

Naturligtvis kommer en hel del mer eller mindre relevanta argument dyka upp – om kärnkraftsomröstningen (Olof Ruin, expert på grundlagen, anser tydligen att det finns en tradition av att hålla en ny omröstning om man vill gå emot en gammal. Säg det till de som tyckte att vi skulle fortsätta köra på vänster sida), om kostnaden (nuvarande kärnkraft är ett av de billigaste sätten att producera el på, och även om till exempel byggandet av Olkiluoto 3 blivit mycket dyrare än planerat kommer det troligen med dagens idiotiska sätt att sätta elpris ändå till slut bära sig – med 25 års avskrivningstid kommer kostnaden för själva bygget ligga på runt 15 öre per kwh, vilket inte förefaller vara en katastrof. Enligt Vattenfalls siffror skulle man kunna lägga på så mycket på ordinarie kostnad och fortfarande vara billigare än ny vindkraft) och om de ändliga resurserna av uran (ett mindre problem. Det skulle gå att bryta betydligt mer svåråtkomligt uran än man gör idag utan att elpriset skulle påverkas speciellt mycket).

Nej, de stora problemen med kärnkraft är och förblir problemet med driftsäkerhet, möjligheterna till spridning av kärnvapen, och slutförvaringen. Problem tre sitter vi med vad vi än gör, och att fortsätta med kärnkraft i ytterligare 50 år kommer med all sannolikhet bara påverka antalet tunnlar man skall spränga i urberget. De båda första är allvarliga nog (även om den civila kärnkraften de senaste åren snarast bidragit till att minska det andra, genom att gamla stridsspetsar använts som bränsle), och de utgör tillräckligt stadig grund för att man med hedern i behåll kan åberopa sig endast på dom för att rättfärdiga ett avvisande av kärnkraften, så är det ändå bättre att ett sådant beslut fattas aktivt och inte av ovilja att ta i en het politisk potatis.

Read Full Post »

Osmakligt

Idag är det Förintelsens minnesdag, och tidningarna har bland annat riktat sin uppmärksamhet mot på grund av stridigheterna i Gaza ett inställt fackeltåg i Luleå, vilket fått kyrkan att gå till Canossa och hålla manifestationen i alla fall, men det hela förtjänar att kommenteras ytterligare, då prästen där har tydligen kommit med ett av årets mest otroliga uttalanden, när han velat förklara det hela. Tidningarna tycks dock missat vad han egentligen sade i uttalandet i SR Norrbotten; förutom påståendet att »De här två sorgliga händelserna … har svårt att samsas« skall han också hävt ut sig »Det som händer i Gaza lägger sordin på firandet«. Låt vara att man allt oftare tror att alla minnesdagar är något man firar, och att man således kan »fira« allt från riksdagsbränder till riksdelningar, men hur i h*****e ser en manifestation till Förintelsens åminnelse ut om någon tror att det att lägga sordin på den skulle vara ett problem?

Read Full Post »

Lagens bokstav

Maciej Zaremba har i DN kommit med en kommentar a propos grundlagsutresningen och det svenska lagspråket, närmare bestämt dess onödigt byråkratiska stil. Denna kontrasteras mot hur det ser ut i Finland, där man lyckats förvalta det gamla svenska lagspråket i än högre grad än här; visserligen finns även här vissa av Gustaf Cronhielms formuleringar kvar (»Huru svin må i ollonskog släppas«), men denne hedersman skulle troligen vända sig i graven om han visste att nuvarande lagstiftare kan uttrycka sig i stil med »Utgivare skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även utlänning får vara utgivare« (stilen hälsosamt korthuggen, men innehållet så konstigt att det blir helt oförståeligt i alla fall) eller »Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen«.

1734 års lag utmärker sig även på hur fint den ansluter sig till redan de gamla landskapslagarnas språk: »Far någon genom led eller grind och den icke stänger efter sig; böte en daler, ändå att [även om] ingen skada sker«. Här ser man lagens ofrånkomlighet; straffet är inget man »dömes till« utan något som likt en naturlag drabbar en, med konjunktiv och allt. Det vore en tradition att ansluta till istället för den byråkratiska som åberopas som skäl till grundlagens ogenomträngliga ordsvall.

Read Full Post »

Något som kallar sig »Nätverket minska Sveriges oljeberoende« annonserar i min morgontidning och ondgör sig över import av fossila bränslen när en fjärdedel landet tycks bestå av mark som gå att elda upp. Av retoriken kan man dels förstå att de anser att man borde bli förbannad över att detta faktum, samt att ett lämpligare namn hade varit »Nätverket bryt mer torv«, för det är tydligen detta som man vill använda istället. Hemsidan är minst sagt sparsmakad, vill man ha information om torven får man ladda ner en PDF-fil. Efter att ha gjort sålunda och skummat igenom den kan jag konstatera att påståendena om torvens användbarhet är grovt överdrivna. Den ökade användning som propageras för är nämligen en måttlig ökning av mängden torv i fjärrvärmesystemet, från 7 till 15 procent. Hur mycket motsvarar då detta? På Svensk fjärrvärme ges svaret: totalt används ca 60 TWh per år till att producera fjärrvärme. Av detta är 8,5 från kol eller olja, och 3,6 från torv (snarare 6 än 7 procent, men statistiken är från 2004, så det är möjligt att andelen ökat något). Om vi alltså skulle öka torvens andel till de där 15 procenten skulle vi således kunna minska beroendet av kol och olja med 5,4 procentenheter. Detta är förvisso inget att fnysa över, men torven kommer alltså inte kunna eliminera beroendet av fossila bränslen helt ens på det enda område det föreslås användas på. Och oljeberoendet i transportsektorn skall vi inte ens tala om (för den intresserade har energimyndigheten statistik över oljeanvändandet i olika sektorer (PDF)).

Jag vill dock poängtera att jag inte är helt negativt inställd till användandet av torv – som så ofta när det gäller energifrågan så finns det inga helt rätta svar, och jag är långt ifrån insatt nog att avgöra var på gråskalan torveldning placerar sig. Däremot tycker jag inte om försök att förenkla frågan på det sätt som ovan nämnda nätverk gjort. Frågan är snårig nog som den är utan dunkel information.

Read Full Post »

Jag läser

Den senaste veckan har ett antal tidskrifter funnit vägen till min lägenhet, och jag tänkte jag skulle sammanfoga några korta tankar om var och en till ett enda inlägg.

Ny Teknik kan inte hantera en TI-83, då de varken känner till funktionen ›sum‹ eller möjligheten att programmera. Dessutom tar de tydligen in annonser från tokstollar med egna fysikaliska teorier (den här gången var det standradmodellen som anses felaktig). Urk. Däremot var serien, med ordvits om att norrmännen inte vill vara »jasägare«, briljant.

Roligare var då att läsa Språket, som gång på gång lyckas producera intressanta artiklar om olika språkliga företeelser när och fjärran. Den här gången handlade det bland annat om arabiska, älvdalska och Olof von Dalin. Mums.

Vi läser var något av en besvikelse. Jag hade hoppats på fler recensioner och färre författarintervjuer, och de författare som fanns med hörde inte riktigt hemma i min intressesfär. Vissa artiklar, som hur man själv skapar bilder i huvudet utifrån texten, eller hur Harry Potter fungerade som psykisk livlina, var intressanta, men det var lite för mycket av sådant jag inte riktigt var intresserad av för att jag skall känna mig riktigt nöjd.

Read Full Post »

De ädla vildarna går igen

I dagens SVD fanns något av det fnoskigaste jag läst på länge. Det finns tydligen de som tycker att »välfärdssjukdomar, psykiska problem [och] stress« är mycket värre problem än infektionssjukdomar, en kropp som ständigt får ta stryk och problem med att få mat för dagen, och således tycker att hela mänskligheten borde återvända till någon slags stenålder (oklart vilken, men troligen så gammal som möjligt). I artikeln intervjuas således en person med sådana åsikter, och det är inte utan att man misstänker att hela artikeln är en fasad för att få driva med sådana tomtar, enär kvoten snack över verkstad verkar ovanligt hög. Om man nu tycker att världen är sämre på grund av civilisationen, varför inte åtminstone göra en Thoreau och skaffa sig ett småjordbruk, istället för att jönsa runt och lära sig göra eld utan annat än trä och senor och försöka överleva på att samla växter? Men nej, här gäller tydligen allt eller inget: man skall bo så jävla primitivt det bara går och sedan dra in till stan när man börjar frysa.

För visst, en del saker med stenåldersliv verkar synnerligen behagliga: fyra timmars arbetsdag, resten ledigt. Inga tider att passa, ingen chef att bry sig om. Fast om priset man får betala är sjukdomar, kort livslängd, ett ständigt behov att göra sig av med oönskade barn (och till skillnad från dagens samhälle så var det då en grym nödvändighet; en mor kunde inte ta hand om hur många barn som helst när dessa skall bäras tillsammans med de tillhörigheter man faktiskt hade), och så tror nog jag hellre sitter på jobbet de där extra fyra timmarna. Av möjliga sätt att dö på låter hjärtsvikt vid 70 faktiskt trevligare än lunginflammation vid 25.

Read Full Post »

I SvD kunde man tidigare i veckan läsa om en konstutställning i Nederländerna med syfte att visa upp fria afrikaner i Europeisk konst. Det där med »fria« är viktigt, då ett av syftena var att visa att afrikaner inte bara betraktades som (potentiella) slavar.

Naturligtvis är detta djupt förljuget. Visst, de har hittat bilder där afrikaner betraktas som fullvärdiga människor, men det framgår med all tydlighet av artikeln hur svårt det har varit; förutom att bilderna är fåtaliga är de ofta på tjänstefolk. Inget ont om tjänstefolk, men de har knappast ett drömyrke. Det verkar således som utställningen motverkar sitt syfte; istället för att visa på en bred och accepterande bild av afrikanen visar de på hur begränsad den faktiskt var. Och då kan man ju fråga sig vad syftet egentligen är. Är det möjligen att döva det europeiska samvetet och lulla in oss i en falsk Disney-värld där alla är snälla och ingen någonsin gör någon illa? I så fall är det illa, för är det något vi behöver historien till så är det för att påminnas om vilket fruktansvärt djur människan kan vara.

Read Full Post »

Och så var en av de där få dagarna då fysik är förstasidesnyheter (nåja) här igen. I år var det tre partikelfysiker som fick dela på miljonerna. Jag skulle kunna försöka ge en populärvetenskaplig förklaring, men det skulle vara att gå över ån efter vatten, när nu nobelpriskommittén publicerar utmärkta sådana på egen hand. (En liten märklighet har smygt in: »Sedan kvantfysiken kom till är tomrummet fyllt med en sjudande soppa av partiklar som poppar upp för att omedelbart försvinna i allestädes närvarande men osynliga kvantfält«. Mig veterligen så är inte kvantfysiken något som uppstod vid en viss tidpunkt på motsvarande sätt som den elektrosvaga kraften delade sig). Därför skall endast bidra med ett par tankar om valet, och varför det känns som det var naturligt, även om det inte fanns med på Karin Bojs lista (kanske inte helt märkligt när hon tippade tre olika astronomi-kandidater): För det första så är det helt klart teoretiskt fysik, och de senaste åren har det mest varit den experimentalister som tilldelats priset. För det andra så har de säkerligen haft LHC i bakhuvudet när de nu ger priset till forskning inom samma område. Dessutom är det rätt så kul att priset ges till något som faktiskt dyker upp under min grundutbildning: trekvarkssystemet är, om långt ifrån det viktigaste, ändå sådant som man faktiskt tar upp. Även om steget mellan upptäckt och lärobok är långt, så är det kanske inte så långt som man ibland tror.

För övrigt tycks Björn Jonsson hålla med om att det var ett vettigt pris. Skönt, det vore ju inte speciellt kul om en av ledamöterna som utsett pristagarna skulle tycka att man gjort ett dåligt val.

Read Full Post »

I New York Times läser jag om ett nytt center för forskningsetik skall öppnas – och då menas inte den typ av etik som går ut på att se till den vetenskapliga integriteten, utan om det faktiskt är bra att forska på vissa saker. I artikeln diskuteras även kort aktuella frågor i ämnet: motmedel mot global uppvärmning, nanoteknik, och robotik. De etiska frågorna är kanske mest akuta angående det första av ämnena – eller så kanske de bara upplevs som det; de andra kan förvisso även de ha långtgående konskevenser men är mycket mindre uppmärksammade, något som centret tänker åtgärda. I vilket fall, storskaliga åtgärder mot växthuseffekten är det jag känner mig mest hemma på. I väldigt kort form ställs några argument mot varandra angående om det är möjligt med storskaliga tekniska lösningar (dumpa järn i södra ishavet för att öka mängden plankton, skicka upp gigantiska speglar och liknande). Diskussionen är redan starkt komprimerad, men i kortkortform gick den:

–Stora projekt är dåliga då folk kan sluta göra egna åtgärder, då de tror att en lösning är på gång
–Men om folk ser att så stora åtgärder är på gång kanske de blir rädda och gör än mer?
–Det vore oetiskt att inte forska om saken eller underlåta att meddela politiker om potentialen

Problemet med argument två och tre är att de båda representerar en risktagning: visst, folk kanske blir rädda. Vi vet inte. Men om de istället blir trygga, och det visar sig att projektet skiter sig, vad gör vi då? Trean har ungefär samma problem: om politikerna får höra att vi kan skicka upp en gigantisk spegel är dte troligen en smidigare utväg än att berätta för väljarna att sommarens bensinpriser bara var en försmak av vad som komma skall. Till detta kommer naturligtvis de andra problem artikeln diskuterar:vi har redan problem nog med att förutse hur världen reagerar på ökade koldioxidhalter – eller för den delen om det är en smart idé att importera asiatiska nyckelpigor för att käka bladlöss. Vem kan egentligen garantera att flera ton järn i ishavet bara kommer leda till det vi vill att det skall leda till?

Read Full Post »

OS

Så, nu är OS vederbörligen öppnat,de första medaljerna har delats ut, Kina har fått sin propaganda och Ryssland en informationsskärm att dölja intåget i Syd-Ossetien i. Det kan då vara på sin plats att påminna om ett OS för fyrtio år sedan, som i minst lika hög grad plågades av politiskt tumult.

1968 var ett år då ungdomsrevolter skakade många länder, och Mexiko var inget undantag. Tio dagar innan OS kulminerade protesterna när fem tusen personer – förutom studenter även arbetare, med familjer – samlades på ett torg i stadsdelen Tlatelolco i Mexico City. Militären omringade dem, och började skjuta in i massan. Hur många som fick sätta livet till är oklart, men det handlade om minst tvåhundra personer (enligt vissa bedömare tusentals). Den olympiska kommitén övervägde att ställa in spelen, men kom framt ill att det inte var lämpligt.

Under själva spelen inträffade sedan en annan politisk protest, vida mer omtalad, och tillsammans med Bob Beamons fantastiska nya världsrekord i längdhopp det spelen främst kom att kommas ihåg för. De amerikanska svarta 200-meterslöparna Tommie Smith och John Carlos vann respektive tog brons, och hade planerat en demonstration för detta (det var inte helt oväntat att de skulle ta medlaj, Smith hade redan satt världsrekord två gånger): de hade köpt svarta handskar, och bar svarta strumpor som syntes. När The Star Spangled Banner spelades sänkte de huvudena och höjde handskarna i en gest som symboliserade Black Power. Olympiska kommitén blev rasande och gav dem 48 timmar att packa och ge sig iväg. Senare protesterade även flera andra svarta friidrottare, främst 400-meterslöparna som kom i svarta baskrar och höjde även de knytnävarna, och Bob Beamon bar även han synliga svarta strumpor. Här uppbringades dock en räcka ursäkter, som att fyrahundrameterslöparna inte förolämpat flaggan genom att höja händerna just då, eller att de log under protesten.

Till de måhända en aning lättsammare sakerna som tilldrog sig under detta OS kan noteras den första diskningen för doping. Lättsamt? Ja, i dagens värld får man nog säga att två mellanöl för att lugna nerver är en synnerligen sympatisk form av fusk. Den skyldige var en svensk modern femkampare, Hans-Gunnar Liljenwall, som därigenom gick miste om en bronspeng.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »