Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Nyheter’ Category

Dagens understreckare i SvD är intressant läsning för en fysiker. I princip handlar den om en bok som går till angrepp på den syn på vetenskapen som xkcd nyligen kommenterade, där vissa delar ses som mer grundläggande. Det är förvisso inte att rekommendera att kommentera andra åsikter när man endast tagit del av dem i form av ett referat, men jag kan inte låta bli.

Stuart A Kauffman tycks i Reinventing the Sacred: A New View of Science, Reason and Religion vara ute efter att i görligaste mån slå undan benen på reduktionism. Detta tycks göras på två sätt: för det första genom att hävda att bara för att man till exempel kan omformulera en fråga inom kemi till en fråga inom fysik så bevisar det inte någonting. Detta är förvisso sant, men visar egentligen bara att fysik och kemi överlappar.

Det andra sättet är ett försök att slå ihjäl Laplaces demon. För den som inte är bekant med just denne kan meddelas att den tänks ha kunskap om all världens partiklars läge och hastighet, varefter den kan räkna fram universums historia och framtid. Varför man besvärar sig med att gå till storms mot ett kreatur som varit dött i runt hundra år kan man fråga sig, för endast galningar lär väl idag kunna förneka att kvantfysiken gör att demonen måste operera med en sorts kunskap som vi i nuläget inte ens teoretiskt kan få tillgång till. Kauffman tycks dock vara nöjd att ha hittat ett så fint skinn att stoppa med halm, och inte stannat för att tänka efter när han vid ett senare tillfälle hävdar att kvantfysikaliska händelser gör det omöjligt att förutspå mutationer, varur han drar slutsatsen att biologi inte låter sig reduceras till fysik.

Kauffman tycks således ha blandat ihop reduktionism med determinism. Reduktionismen ställer i själva verket två frågor: »Givet detta fenomen, kan jag förklara den i termer av fysik/kemi/biologi?« och »Givet dessa naturlagar, går det att härleda hur världen ser ut på nästa plan?« (alltså »om jag vet allt om atomer, kan jag förutsäga allt om molekyler?«). Ingen av dessa är densamma som determinismens fråga »Givet att världen ser ut såhär just nu, vilket nummer vinner på lotto imorgon?«.

Read Full Post »

En av de otvetydigt positiva konsekvenserna av göticismen (förutom herrar Geijer och Tegnérs övningar i poesi) är att det intresse för allt som var gammalt och fornt den medförde gjorde att Sverige fick världens första fornminneslag och att riksantikvarieämbetet instiftades. Detta riksantikvariämbete beträddes först av Johannes Bureus, som gjorde sotra insatser inom runforskningen. Än idag lever ämbetet kvar, och har nyligen offentliggjort Fornsök, som gör att man kan söka på fornlämningar på internet. Något besviken noterar jag att den närmaste lämningen till mitt hem är en gammal milsten. Denna finns å andra sidan beskriven i rörande detalj, som vore det en verklig raritet:

Milstolpe av kalksten på stenpostament. Kalkstensplattan är 1,25 mh, 0,44 m br (NÖ-SV) och 0,10 m tj. Stenen är avslagen 0,4 m fråntoppen och hopsatt med två järnkrampor. På SÖ sidan är under enkrona och två spegelvända C (Karl XII:s namnchiffer) texten: ”1/4MIIL” Ang utförandet se skiss i nr 2! Postament av kallmuradsten, 1,5×1,5 m (NÖ-SV) och 0,2-0,3 m h. Stenarna äro 0,2-0.7 mst med plocksten i mitten. Postamentet är troligen till stor delraserat och odlingssten pålagd. Obs! Ännu en milsten i Önum sn1400 m NV om denna är beskriven under nr 7 i Skarstad sn. Stenenlutar något åt SV.

Nåväl, om det är mindre tätt just där jag kommer ifrån så är det inte alltför långt ifrån en betydligt mer fyndtät plats: Levene. Idag är det en liten sömnig småort, men under tidig medeltid var det en ort av rang, och iinte mindre än två kungar hade stamort här. Inte alltför långt bort finns även Sparlösa, med sin berömda runsten (som jag, hemmablind, aldrig varit och besett. Man tycker att man borde blivit ditsläpad med skolan någon gång, men icke).

Fast nu var det ju inte om Varaslättens historiska betydelse jag skulle skriva (det finns i sp fall en hel del att ta upp), utan om hur en del människor missbrukat riksantikvariatets vänlighet. DN rapporterar nämligen att den utnyttjas av personer med rymligt samvete för att ta reda på var på Gotland det finns gott om fornlämningar, och varefter de reser dit med metalldetektor för att gräva mynt. Suck. Jag kommer närmast att tänka på en ungdomsbok som nu ligger hemma och skräpar, som hade ungefär det temat – förutom det där med internet då. Men visst, man förstår att folk vill göra en hacka, och att det kan tyckas relativt lätt att ta en detektor och gå runt på Gotland. Ändå undrar man – kan det verkligen läna sig? Får man verkligen så mycket för de enstaka mynt som torde vara det vanligaste fyndet? En snabb titt på Tradera visar i vilket fall att enstaka romerska mynt går för max ett par hundralappar, och att de flesta ligger på ett par tior. Om det verkligen skall löna sig att gå och leta borde det nästan vara så tätt att man kan strunta i detektorn och barta gräva där man står. Märkligt.

Read Full Post »

I gårdagens DN fanns en artikel signerad »Olof Palme«. Detta var inte verket av någon släkting till statsministern, och ej heller hade denne stigit upp ur graven för att publicera sig. Istället var det fråga om ett radiotal från 1965, där han talade om invandringen och tog avstånd mot allt vad främlingsfientlighet heter på ett sätt som förhoppningsvis gjort honom immun mot sverigedemokraternas försök att lägga beslag på alla folkkära personer ur historien (månne för att de inte kan finna det bland nu levande, populära personer?). För att själv höra Palme framföra det krävs en viss arbetsinsats, men på youtube finns ett utdrag tonsatt av Latin Kings:

Artikeln var naturligtvis införd med anledningen av nationaldagen. Anledningen till att den firas just idag är väl egentligen knappast sämre än någon annan: Kalmarunionens upplösande genom Gustav Vasas tillträde som svensk kung (fast Karl Knutsson hade redan intagit denna post, utan att detta helt klarat att ta kål på denna konstruktion), samt regeringsformerna av 1809 och 1974. Med tanke på att norrmännen klarar sig med enbart det senare, och finländarna med enbart det förra, så borde det sålunda vara skäl nog att fira, även om bortskämda svenskar som inte behövt oroa sig för endera.

Nåväl, när nu DN inför idag har uppmärksammat en artikel av en politiker, som med lätt möda kan kopplas till just idag, så får man väl bjuda igen. För exakt fyrtio år sedan drabbades nämligen USA av det andra mord som skakade detta land och bidrog till att göra 1968 till de krossade drömmarnas år. Sirhan Sirhan hade förvisso avlossat sina tre skott den femte, men det var först den sjätte som Robert Kennedys hjärta slutligen stannade, och ännu ett kapitel i Kennedy-klanens tragedi hade avslutats. Den femte april samma år, dagen efter att Marthin Luther King Jr hade mördats, hade »Bobby« framfört ett tal som på intet vis står Palmes efter:

Read Full Post »

Polarpriset

Så har då Polarpriset då delats ut igen, denna gång efter medial uppståndelse. För en gångs skull gick det dessutom till en grupp jag verkligen uppskattar: Pink Floyd. Att leka musikkritiker vågar jag mig dock inte på, utan nöjer mig med att länka till min favoritlåt med dem, Wish you were here:

Intressant nog var även den andra vinnaren någorlunda bekant. Renée Fleming har varit med på ljudspåren till Sagan om ringen-filmerna:

Read Full Post »

Både Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet har idag tagit in artiklar om reklam. HBL:s har en ganska rak vinkel mot hur internet förändrat reklamen. Föga förvånande har den blivit mer subtil och mer skräddarsydd, smatidigt som användsarna själva mer aktivt sprider den. Artikeln är kort, inte speciellt förvånande, men ändå värd att läsa.

DN:s är desto märkligare: den berättar hur Fox skurit ned på reklamtiden för att locka tittare, och istället gör reklam inuti programmen på diverse mindre sofistikerade sätt. Detta är ju i sig inte speciellt förvånande; konceptet har setts förr – jag vill minnas att det var en del av den absurda humorn i The Truman Show. Det som är märkligt är dock hur den medieforskare de fått tag på för att kommentera det hela så okritiskt accepterar det, och att problemet inte ligger i att TV-programmet övergått från att någonstans vilja roa utan istället bara är ett alltmer ohöljt sätt att kräma ut diverse produkter, utan att svensk lagstiftning inte tillåter det hela; »Sverige ligger efter i utvecklingen«, påtsår hon. Pyttsan. Om det är att ligga i utvecklingens framkant att okritiskt acceptera att tv-producenter endast anser att man bara har ett värde som konsument, då sällar jag mig till de reaktionäras skara. Intressant är dock att producenten för svenska Idol tycks ha något mer respekt för sina tittare än så (även om själva konceptet i sig till viss del löser upp linjen mellan underhållning och reklam för artisterna, mer än vad som är brukligt i mediet), och menar att de märker när det blir för kommersiellt. Låt oss hoppas att det kommer fortsätta vara så.

Read Full Post »

Den amerikanska organisationen för bibliotek, ALA, ger varje år ut en lista över de böcker som flest klagat över. För någon vecka sedan kom topplistan för förra året. Harry Potter-serien toppade listan tre år i rad, finns inte ens med i år. Istället toppas listan av en bok om pingviner, närmare bestämt två hanpingviner som bygger bo tillsammans, och får chansen att ta hand om ett överblivet ägg, och lyckas få det att kläckas.

Annars består årets lista mest av böcker som inte verkar nått ut speciellt mycket, med två undantag: Philip Pullmans Guldkompassen, eftersom den »tar ställning i religösa frågor« (märkligt att inte t.ex. Narnia också nominerats. Fast det är klart, alla religösa synpunkter är ju inte lika farliga), samt Huckleberry Finn. Mark Twains klassiker har varit med förr på grund »rasism«, liksom Steinbecks Möss och människor och Salingers Räddaren i nöden. (Var listan som finns i SvD:s notis kommer ifrån förstår jag inte. Den verkar Ricki Neuman hittat på själv.)

Nu skall inte detta ses som ett angrepp på USA; det finns troligen de som vill ha liknande förbud även i detta land. Tvärtom är försken i och med existensen av listan snarast kontraproduktiva: om man försöker censurera något men inte har makt att genomdriva förbudet kommer snarare verken att dra till sig nyfikna som vill se vad det är som är så farligt.

Read Full Post »

För ett par år sedan, bestämde sig Folkpartiet för att en Svensk Litteraturkanon skulle inrättas, för att rätta upp ungdomarna och få dem att läsa litteratur. Jag är tveksam till sådana projekt; när jag läst sådan litteratur har det snarare varit trots än tack vare att jag varit tvungen att läsa ett visst verk (möjligen undantaget Bellman; i gymnasiet hade vår svensklärare vett att spela Thåströms Märk hur vår skugga, vilket jag minns jag tyckte var trevligt). Fast viss nytta gjorde det ändå: Jag vet nu att jag inte behöver försöka mig på heliga Birgittas uppenbarelser, för de jag redan läst var träiga nog. Nåväl, någon som fått mer gehör för liknande idéer är i vilket fall den danske undervisningsministern Bertel Haarder, som lyckades övertala Nordiska rådet att upprätta en sådan. Uppdraget gick till herrar Torben Brostrøm och Anders Juhl Rasmussen, som var färdiga i mars i år. Först nu tycks de svenska tidningsdrakarna reagerat, DN främst på att de svenska rådgivarna inte tycks haft den insyn i arbetet man kunnat hoppas på, vilket kanske får sägas vara ett perifert problem.

Den kritik som SvD kommer med är då värre, eftersom den i princip underkänner hela projektet som »maktspråk«, ett sätt för danskarna att exportera det inskränkta synsätt som företräds av Dansk Folkeparti. Med den saken får det vara hur det vill, men man kan undra varför det klaga så på att det blir en »snuttifiering«? Skall man täcka hela norden på bara(!) 700 sidor kan man inte göra annat än kapa, kapa, och kapa än mer; antingen blir det få författare med gott om exempel från dessa, eller många författare med korta exempel. Som syftet var att ge smakprov på all möjlig nordisk litteratur är det knappast förvånande att det blev det senare alternativet.

Betydligt snabbare att reagera på nyheten var Berlingske tiderne, som recenserade det hela redan i mars. Upphovet till klagomålen därifrån är inte syftet i sig, utan urvalet, som anklagas för att vara för konservativt, kanske till och med reaktionärt, vilket innebär att antologin inte, som utlovat, sträcker sig »fra de ældste tider til nutiden«, utan gör halt någon gång 1970. Vilket förstås är mindre bra, om man nu verkligen skall ge en komplett bild. Det är förvisso inte en helt enkelt sak att avgöra vilka av samtidens författare som skall komma att stå rycken, men det kan man nog inte förvänta sig att alla äldre författare skall göra heller. Och då riskerar man verkligen att det hela blir ett utryck för inskränktheten, om man inte släpper fram författare som skriver om de problem som faktiskt är specifika för dagens samhälle; inte bara i form av den moderna kampen för ett mer jämlikt samhälle.

Read Full Post »

Efter att Stig Hadenius på DN Debatt get luft åt sin åsikt att brottslingar borde hängas ut, med bilder, har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Det flesta verkar ha den i mitt tycke vettiga åsikten att vi inte skall låta medierna döma i sådana här fall, och att publicering skall vara restriktiv. Hadenius åsikt att bilder bör publiceras på alla sådana fall eftersom det skulle kunna göra folk med uppmärksamma, och frågar

Kanske hade Englas mamma inte låtit sin dotter cykla ensam även om det var ljus eftermiddag och de båda hade mobilkontakt? Bara de vetat om faran.

Jo, det skulle de.

Den man som nu erkänt brottet bodde två mil bort, och den senaste gången han dömdes för sexualrelaterad brottslighet (blottande) var för åtta år sedan. Med såpass lösa kriterier så blir föräldrarna nog tvungna att flytta till Norrland om de vill kunna känna sig trygga. Trygghetsvinsten är minimal; antingen får föräldrar aldrig klippa navelsträngen eller så får man faktiskt acceptera den låga risken att som det innebär att leva i ett öppet samhälle.

Tyvärr verkar det dock som mediernas, förvisso bräckliga, motstånd mot att publicera namn är på väg att kringgås nu i internets glansdagar. Om detta talade PO Yrsa Stenius i P1:s publicerat. Men, och detta påpekar hon visligen själv, på internet är man tvungen att själv söka upp denna typ av information. När aftonpressen tapetserar staden med löpsedlar finns det knappt någon möjlighet att gå utanför dörren om man vill undgå att meddelas namnet på den senaste mördaren.

Det som tyvärr troligen blir resultatet av sådan information är snarare det motsatta vad Hadenius tror: inte färre brott, utan fler, den här gången riktade mot forna borttslingar. Man kan förvisso fråga sig om man efter avtjänat straff inte borde få ytterligare vård, men detta är återigen samhällets, inte den enskildes, ansvar. Det som framgått av den senaste veckans stohej visar att det tycks finnas mycket att göra på detta område innan det är dags att kapitulera för medborgargardetänkandet.

Read Full Post »

Inte nog med att avgaser förstör lungor och färgar björkar svarta, de tycks också ta bort blomdoft. Och processen är naturligtvis självförstärkande – svagare doft medför färre bin och fjärilar, vilket medför färre blommor. Fy hundan. Å andra sidan innebär det ju att om man kunde göra något åt saken skulle ju processen även kunna vändas och spiralen gå uppåt. Fast det lär ju inte hända. I stället för blomdoften lär man ju hitta på några smarta syntetvarianter som kan placeras ut och ersätta dessa, så att vi till slut har glömt hur den äkta varan funkar. Detta har ju redan skett med vissa smaker; vaniljglass smakar egentligen bara vanillin, men eftersom alla har glömt hur glass smaksatt med vaniljstång smakar så är det vanillin man vill ha (den som tvivlar kan nästa gång de äter lösglass prova en kula»gammaldags vanilj«, som smakar mer vaniljstång). Nästa steg är väl sedan inspelade grodsymfonier, eller ännu heller återskapade, för dessa små rackare är ju just nu på väg att försvinna. Nä, vissa dagar  blir man bara trött på den moderna världens »välsignelser«.

Read Full Post »

Låt det först som sist bli sagt: Geert Wilders är en högerextrem tokstolle. Lars Wilks är ett litet troll som inte tycks kunna göra skillnad på rättigheten att göra en sak och det önskvärda i att göra detsamma. Därav följer dock inte att de bör censureras totalt, vilket Maciej Zaremba påminner om i en DN-artikel. Wilders Fitna är en provokation i syfte att förstärka nidbilden av muslimer som, om inte fradgetuggande jihadister så åtminstone västfientliga bakåtdantare, främmade för all den moderna demokratins friheter. Naturligtvis är syftet med denna framställning att avskaffa en av dessa friheter.

Tyvärr verkar det, som Zaremba påpekar, som om vi går på det – fast bara nästan. Istället för att som önskat avskaffa religionsfriheten är det yttrandefriheten som får ta stryk, och filmen göms undan, förbjuds, görs till värre än vad den är. För den är – eller borde vara – uppenbart intellektuellt undermålig, knappt värd en axelryckning. Allt den gör är att presentera ett mischmasch: citat ur Koranen, svärdsviftande mullor, bilder från terrordåd, och tidningsurklipp som skall visa på hur islam håller på att ta över Nederländerna (där ser man tydligast okunnigheten; att Turkiet vill se undervisning i turkiska i nederländska skolor är knappast ett exempel på att den närmast fundamentalistiskt sekulära staten kommer att begå svärdsmission vid Nordsjöns stränder). Till och med en vikarie på en ledar- eller kulturredaktion torde kunna skriva ett svar som totalt sablar ner detta klåparverk; ja, det låter sig till och med göras medelst en Wulffmorgenthaler.

Istället blir det panik. Muhammedbilder och annat har gjort oss så stirriga att vi knappt hinner vänta på gensvaret utan direkt går ut och ropar varg. Philips, Unilever och Shell har stämt Wilders för att han kan ha förorsakat dem förluster. Fantastisk idé – låt oss dra den ett steg till och låta Electrolux stämma Sveriges radios Kaliber med samma motivering efter det granskande reportaget om en fabrik i Mexiko. Eller låt oss lägga ner Forum för levande historia – men inte med den rimliga motiveringen att staten inte skall diktera forskning, utan för att granskning av kommunism och nazism kan göra deras anhängare arga. Det borde inte vara nödvändigt för FN:s generalsekreterare att fördöma filmer som Fitna, utan en självklarhet att han inte på något sätt håller med om budskapet. Bara det att han gjort detta är en seger för Wilders, ett tecken på att hans program har mer stöd än det egentligen har.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »