Feeds:
Posts
Comments

Archive for november, 2008

Jag måste erkänna att jag är något tveksam till hur jag skall betygsätta Gunnar Wetterbergs Från tolv till ett: Arvid Horn. Antingen gör jag det utifrån författarens intentioner, eller utifrån vad det i slutändan bidde. Författaren har nämligen ämnat skriva en biografi om denna krigare och statsman, som frihetstidens första decennier förde Sverige med säker hand, undvikandes att dra in landet i tidens storpolitiska konflikter, en poltik vars klokhet blev uppenbar efter att hans politiska motståndare fick makten och drog in Sverige i två konflikter som riket kom undan billigare än rimligt. Ambitionen att skriva en biografi har dock nästan helt förfelats; det här är snarare en brett upplagd skildring av den svenska politiken, sedd från Stockholms synvinkel, under Karl XII:s senare år och lejonparten av Fredrik I:s dagar på tronen. Detta gör att medan Horn nästan alltid finns där i bildens centrum, så är det nästan ständigt en bild utan riktig skärpa. Jag kan inte säga att jag vet speciellt mycket mer om Horns person efter läsningen; bara en hel del om vad som skedde vid hans år vid makten, och då knappt vad han gjorde för att få det att ske. Hans politiska program diskuteras endast helt kort, och även om det är möjligt att omdöme tom honom som en man som såg till att hålla sig själv vid makten och hålla Sverige utanför krigen, utan vidare mål, är korrekt så känns det som ett väldigt futtigt utbyte av 700 sidors biografi.

Om jag istället väljer att tolka den som allmän historiebok blir omdömet något bättre: man får god inblick i de besynnerliga turer som svensk politik gick igenom under Horns levnad (som ger ett märkligt intryck av blandning av demokrati och diktatur; utrensningar bland politiska motståndare var legio, och avrättningar förekom, ehuru endast i ett fåtal fall). Skildringarna av det storpolitiska spelet i Europa får stort och välförtjänt utrymme, och boken är nästan bäst när rävspelet mellan tidens stormakter skildras, med Sverige som en tredje rangens bricka. Detta bidrar dock naturligtvis till att fokus försvinner från Horns gärning. Dessutom bör särskilt påpekas att baksidestextens påstående om att boken »speglar hovliv, kultur och levnadsvillkor« är ren lögn. Boken handlar om storpolitik, finansiell politik och Horns offentliga karriär. I den ordningen.

Så, vad blir omdömet då? Tyvärr kan inte ens ifrångåendet av tolkningen som en biografi rädda den. Ett sådant gör att visserligen anmärkningar om att Horns privatliv endast tycks vara av intresse när han gifter sig eller förvärvar gods eller bristen på analys av honom som person direkt faller, men istället blir andra viktiga, såsom den nästan totala bristen på annat än den traditionella historiebilden som ett ämne om »kungar och krig« (det är helt acceptabelt att skriva om endera, men då bör en sådan intention presenteras från början). Den europeiska politiken presenteras som om den endast och enbart styrdes av de olika kungarnas och höga ministrarnas omdömen om varandra. Man får till exempel aldrig se en koppling mellan de svenska och engelska varianterna av politisk representation och maktfördelning mellan folkförsamling och regering, trots att ett sådant vore mycket intressant med tanke på den svenska riksdagens unikt starka ställning. På det hela taget kan jag alltså inte rekommendera verket för andra än de som hyser ett starkt intresse för det tidiga sjuttonhundratalets politik. Dessa kommer troligen å andra sidan uppskatta den ingående skildringen.

Read Full Post »

Torsdagens samtalsämne vid fikabordet var herr David och hans hemsida, www.alliancesforhumanity.com. David skickade nämligen ut ett mejl med titeln »Greetings«, vari han berättade om »Anu, the Sanskrit term for this smallest particle of physical matter«, samt förklarade att

In order to examine the construction of the Anu, a space is artificially made. (By a certain action of the will, known to students, it is possible to make such a space by pressing back and walling off the matter of space.) Then, if an opening be made in the wall thus constructed, the surrounding force flows in, and three whorls immediately appear surrounding the ‘hole’ with their triple spiral of two and a half coils, and returning to their origin by a spiral within the Anu; these are at once followed by seven finer whorls, which, following the spiral of the first three on the outer surface, and returning to their origin by a spiral within that, flowing in the opposite direction—form a caduceus with the first three. Each of the three coarser whorls, flattened out, makes a closed circle; each of the seven finer ones, similarly flattened out, makes a closed circle. The forces which flow in them again come from ‘outside,’ from a fourth-dimensional space. Each of the finer whorls is formed of seven yet finer ones, set successively at right angles to each other, each finer than its predecessor; these we call spirillae.

Därefter meddelade han att rätt antal dimensioner på universum är sju: förutom de högst ordinära rumsdimensionerna även

These dots [punkter man uppenbarligen finner om man tränger djupt nog in i atomen och dess spiraler] are so inconceivably small that many millions of them are needed to make one ultimate physical(the 7th and densest dimension/plane) atom. They appear to be the basis of all matter of which we at present know anything; astral(emotional, 6th), mental(5th) and buddhic(Intuitive, 4th).

Efter ett sådant avslöjande fortsätter han med att berätta om hur han funnit en hel hög nya grundämnen (däribland »Occultum«, med atomvikt 3), samt att Anuerna (jag är glad att jag inte skriver på engelska) tydligen kan användas för att få ohemula mängder energi,  bota Cancer, malaria och AIDS samt lösa alla problem med att det inte finns tillräckligt med mat. Inte illa. Tyvärr (?) så tycks han inte tas på allvar. Han ger själv ett par förklaringar:

It has also been brought to my attention that I should be contacting only Professors and well established researchers. Apparently a few have felt offended because I’ve reached out to graduates, undergraduates and support technicians as well.

För att hindra att sådant fortgår avslutar han med

Do you believe that what I’m sending is spam? That my intention is not humanitarian but to be a nuisance. If so then continue to go about your life of wishful thinking and naïveté.

Med tanke på hur många han kontaktat (se här och här), så får han nog ursäkta om just jag fortsätter med mitt naiva liv.

Den andra dosen fanns genom ett blogginlägg här, och är en helt fantastisk artikel på Google Knol som tydligen berättar hur man kan binda samman den storförenade teorin med Riemannhypotesen och finansmarknaderna. Bonuspoäng för originalitet i val av ämne att ha galna teorier samt citat ur Guiden, minuspoäng för meningar som

In other words its about mankind and God (friendly artificial intelligence) has set up this game.

Och folk tror att Google Knol nån gång skall bli mer relevant än Wikipedia.

Read Full Post »

Hur gammal kan en svensk prosatext vara utan att vara onjutbar? För poesi får kan vi knappast gå längre tillbaka än sextonhundratalet, till vissa av Stiernhielms och Lucidors alster. Prosan har ännu kortare halveringstid, och där får vi gå fram ännu ett århundrade för att finna något som fortfarande kan läsas med behållning av andra en specialister. Då möter vi å andra sidan någon som knappast kan vara urtypen för »första läsbare författare«: en naturvetare som främst överlevt som reseskildrare, två egenskaper som knappast kan sägas borga för litterär överlevnad. Likfullt möter vi alltså Carl von Linné, och dennes resor runt om i Sverige (här representerad av sin Västgötaresa).

Det är knappast en himlastormande läsupplevelse,  kort, rapsodisk, fylld med latinska termer, tryfferad med uppmaningar att i merkantilistisk anda se till att hålla sig till inhemska produkter och utnyttja vad som finnes. Ändå så lyfter texten, inte minst för att han faktiskt kan skriva om natur, och kanske även på grund av det rapsodiska. Ena stunden begrundar han de västgötska bergens geologi, sedan noterar han de lokala kvinnornas hattmode, för att senare bjuda på en studie av en fluga vars larver lever i och av de ekstockar som finns vid de göteborgska varven, varför man får en upplevelse skriven av en botaniker, geolog, folklivsforskare, regionutvecklingskonsult och amatörhistoriker i ett; en bred teckning av naturen och människans påfund.

Som vetenskapsman verkar han förvånansvärt ofta resonera sunt och nå, eller åtminstone snudda vid, slutsatser som vi fortfarande håller för sanna, även om han även ofta ser diverse saker som ett tecken på hur förnuftigt Gud har ordnat världen. Dock gör han som sagt det ofta medelst latinska termer, vilket gör att bland annat de botaniska styckena är i det närmaste oförståeliga. Här förtjänar förlaget Natur och Kultur en stor känga; att som de har gjort underlåta att försett termerna med en översättning av utrymmesskäl är inte en godtagbar ursäkt, eftersom man då lika gärna kunde ha struntat i styckena från början. Jag är helt klart intresserad av att läsa mer av Linnés penna, men då bör det vara en ordentligt kommenterad utgåva, där förutom översättningar av latinet även en apparat för kommentarer av de vetenskapliga rönen inkluderats. Det vore helt klart en värdig tribut till en stor vetenskapsman och duglig skribent.

Read Full Post »

« Newer Posts