För några dagar sedan fanns en intressant understreckare i SvD om bildning och vad som sker med den nu när vi har internet lite varsomhelst och hursomhelst (för övrigt har flera av den senare dryga veckans understreckare varit bra och läsvärda, såväl de somhandlat om fotboll, Svenska Akademien (även om den om nobelprisen för ett märkligt resonemang: om av totalt 1256 kandidater bara 44 var kvinnor och 5 av dem tilldelades priset – nog är det väl snarare ett tecken på att man snarast föredrar kvinnor än ratar dem?) och Evert Taube).
Artikeln visar på att det att oroa sig över vad teknikutvecklingen kommer att göra med bildningen är något som skett i alla tider, men även att det finns risker i att den nuvarande utvecklingen kommer leda till att man bara söker efter det man vill hitta, och exemplifierar med Sarah Palin och hävdar i princip att eftersom hennes väljare är så ointresserade av politsisk analys så kan man lika gärna sluta försöka komma med underbyggd kritik.
Därmed må vara som det vill, även om man kan undra om inte i princip samma sak gäller för dagstidningar, tv-kanaler och radiostationer och att nätet på intet sätt är unikt annat än att det förenklar för personer med väldigt extrema åsikter (vilket Sarah Palin i ett USA-perspektiv tyvärr inte har). Däremot kan man ifrågasätta om inte mer allmän kunskapsförmedling kommer lida av att man i allt mindre grad finner det mödan värt att lära sig saker. Visst går det lätt att googla fram massor med kunskap om slaget vid Breitenfelt om man nu känner för det, men när kunskap i allt högre grad migrerar från hjärnor till text så går också något förlorat, nämligen förmågan att systematisera, finna gemensamma nämnare, skillnader. Om man tror att det räcker med att kunna slå upp saker på Internet så kan man ju undra vad för nytta man skall ha av det när man väl slagit upp det – möjligen blir det ett samtalsämne för stunden, men något mer? Knappast.
Beakta att det aldrig är artikelförfattaren som sätter rubrik och skriver ingress för en viss artikel i en tidning. Ofta vinklas artiklar till pga något olycklig rubriksättning, som egentligen motsäger vad som sägs i en specifik artikel. Så tycks fallet med en artikel som nämns i detta inlägg – ”den om nobelprisen”. Läser man artikeln (vilket AJ inte verkar ha gjort) ser man att den tvärtom lyfter fram mångfalden, och grundar resonemangen på god fakta.
Det är sant att det mesta av texten inte motsvarar rubriken, men inte desto mindre finner man däri meningar som:
”Endast fem av de kvinnliga kandidaterna […] tillerkändes priset”
och
”Listan över det första halvseklets kvinnliga kandidater och pristagare kan nog te sig klen i relation till den totala summan nomineringar under samma tid.”
Jag tycker nog det är befogat att tycka att också själva artikeln därför är märkligt vinklad: siffrorna som presenteras innebär ju att nästan exakt samma andel nominering av kvinnor som män ledde till ett pris (något högre för kvinnorna, faktiskt).
Jag förstår, tror jag, ditt resonemang. Dessvärre rymmer det slutledningsfel, eftersom artikeln väl – som jag läser den i vart fall – inte handlar om andelar, dvs procentsatser. I den första meningen ser jag inget som skulle vara ”vinklat”; där konstateras ju bara att ”endast fem” av kandidaterna fick priset – vilket väl borde vara en rimlig slutledning, eftersom det faktiskt bara är de kvinnliga kandidaterna som avses. Andra meningen kan först förefalla bekräfta din anmärkning, men då måste man, tror jag, också läsa den med ”vinklad blick”: för återigen handlar det inte om ”andelar” – dvs hur många män av alla manliga kandidater resp. kvinnor av alla kvinnliga kandidater som fått pris – utan om att de där fem prisen och det fyrtiotal kandidater ”kan nog te sig klen i relation” till alla de som nominerades, inklusive männen. Jag kan inte utläsa något om andelar här, bara om att 44 och 5 är tämligen små siffror i jämförelse med den totala siffran. (Dessutom kanske din citering är en aning tendentiös, eller ”vinklad”:) Själva ”poängen” är väl att de kvinnliga kandidaterna inte kan ”buntas ihop” med de 1200+ manliga, och artikeln handlar – vad jag kan se – bara om de kvinnliga kandidaterna; ergo, förutsätter ditt argument med procenträkning att man gör en likadan ”jämförelse” med de manliga kandidaterna. Och då har du självklart rätt, att andelen kvinnliga pris – paradoxalt nog – procentuellt sett är större, eftersom så få kvinnor antalsmässigt har blivit nominerade (men ändå ganska många fler än vad man kunde tro faktiskt!). Men, som sagt, jag kan inte se att artikeln är ”märkligt [sic] vinklad”. Tvärtom.
Litet tillägg: Man (män!) kan vinkla väldigt mycket genom just ”procentsatser” och andelar. Skulle man säga att hela 11% av kvinnorna och endast 3% av männen fick priset (vilket verkar vara fallet fram till 1950, om siffrorna stämmer) så skyms ju det faktum att 97% av de nominerade – i faktiska siffror – var män… (Procenträkning är förresten ett typiskt exempel på en s.k. patriarkal struktur, som – i regel omedvetet, som i ditt resonemang – målar upp en till synes rimlig, men bara skenbar och just ”vinklad” bild av verkligheten.)
Mvh
Förtydligande: inte procenträkning i sig som problematiskt, utan att procent (diagram/tabeller osv.) aldrig ger hela sanningen (vilket är självklart, på sätt och vis) men även är tacksamma för att användas (medvetet/omedvetet) för att ”vinkla” givna data, t.ex. historiska som i det här fallet. På så sätt blir ju inte heller siffran 96-97% någon ”sanning”, den missar t.ex. just att kvinnorna faktiskt var ganska många, och – vilket man väl får uppfatta som artikelns syfte att visa – mycket mer varierad kanske. Som det står nästan i slutet (direkt efter den andra mening som citerades här ovanför):
”Men likväl framstår den betydligt mer vidsynt och nyanserad än man i förstone möjligen föreställer sig. Det gäller både antalet nomineringar, förnyade förslag och spridningen beträffande nationalitet och språk.”
(Avslutningen däremot uppfattar jag mest som en ”knorr”, iofs rätt talande!)
Det är klart att artikeln inte primärt handlar om andelar. Däremot utgår den från frågan ”varför har så få kvinnor fått Nobelpriset”, och undersöker hur nobelkommittén hanterat kvinnorna. Men genom att undersöka hur stor andel nomineringar som lett till ett pris (och i synnerhet det andra citatet diskuterar ju förhållandet mellan pris och nomineringar) kan man se att det inte verkar vara någon skillnad mellan hur kvinnor och män hanterats av kommittén – något som jag inte heller tycker att den mer ingående undersökningen visade på.
Du ifrågasätter också om det är meningsfullt att jämföra med de manliga kandidaterna. Jag hävdar att det är fullständigt meningslöst att försöka säga något om en eventuell misogyni om man inte gör det – man kan inte tala om att kvinnor behandlats sämre om man inte kan jämföra med hur männen behandlades.
Till slut kan man ifrågasätta varför så få kvinnor nominerats, och om fler nomineringar lett till fler kvinnliga pristagare, men det är en annan diskussion.
Ditt svar visar, tyvärr, återigen att du är alltför ”vinklad” i din läsning och lägger in tolkningar som inte medges av artikeltexten. Du verkar också alldeles ha missuppfattat texten; t.ex. läser du återigen in saker som inte finns där – utifrån att du hakat upp dig på rubriken och ingressen: det är ju därifrån du tror dig komma fram till att artikeln ”utgår från frågan ’varför har så få kvinnor fått Nobelpriset'”. Syftet är väl närmast tvärtom – att artikeln just inte faller i den fällan och inte utgår från någon frågeställning (på förhand given) utan redovisar faktiska siffror. Och visar att det faktiska antalet – och även på individuell nivå (vilket du inte verkar ha uppfattat) – ger vid handen ett annorlunda resultat än det man skulle få om man utgick från en ganska trivial frågeställning som den du försöker lägga in i artikeln. Den handlar ju inte alls om ”misogyni”… Det andra citatet skriver bara ”i relation”, vilket faktisk motsäger din vinklade tolkning av artikeln. Men kanske nog nu, eftersom det bara blir tydligare att din argumentation är alltför haltande – för att inte säga försedd med skrämmande skygglappar – för att kunna tas på allvar – eller för att man ska kunna argumentera emot (eftersom du har en klar tendens att tillskriva någon annans text åsikter och synvinklar som inte alls finns där; och just ”vinkla” texter efter eget tycke).
Mvh
Sölvi
Så du menar att artikeln lika gärna skulle kunna vara en genomgång av till exempel italienska nominerade, och att det att den går igenom kvinnliga sådana bara är någon slags slump? Jag finner det mycket otroligt, liksom hur ”i relation” på något sätt skulle göra att meningen ”Listan över det första halvseklets kvinnliga kandidater och pristagare kan nog te sig klen i relation till den totala summan nomineringar under samma tid.” på något sätt skulle motsäga att syftet skulle ha varit att undersöka just varför inte fler kvinnor fick priset.
Även om artikeln till slut landar i att kvinnorna inte diskriminerades i utlåtandena av kommittén hävdar jag ändå att utgångspunkten — att statistiken tyder på att de var det — inte var giltig, om ock sedan slutsatsen är det.