Läste i tidningen att svininfluensan fått kyrkan i Karlskoga att återinföra starkvinet i nattvarden (jaja, nyheten är en månad gammal. Men jag såg den först igår). Naturligtvis är detta inte nytt; ett av de roligare partierna i Doktor Glas handlar ju om hur pastor Gregorius frågar doktorn efter hans åsikt i debatten om nattvarden och bacillerna: skall man skaffa flera bägare, eller skulle varje gäst få medföra sin egen bägare? Eller kanske en specialkonstruerad kalk, uppfunnen av en predikant som redan hunnit bilda aktiebolag?
Glas – knappast en person förtjust i det religiösa – kommer i sitt stilla sinne med olika kommentarer till de invändningar som Gregorius reser (»För resten kan jag inte erinra mig, att det i instiftelseorden till nattvarden förekommer ett enda ord om silver«, när pastorn ojar sig över hur dyrt det skulle bli för landsförsamlingarna att skaffa en massa nya silverkalkar). Till slut väljer han att stödja ett helt annat alternativ, troligen det mest komiska av dem alla, inkommet från en frisinnad präst: att ta frälsarens blod i form av kapslar. Det vore nog mer effektivt än det där starkvinet, även om det i och för sig är ett trevligare grepp.
Lämna ett svar