Det var länge sedan jag utnyttjade ett riktigt bibliotek; jag föredrar att äga mina böcker. Dock så tycker jag inte desto mindre att bibliotek är viktiga, varför jag tyckte att Christer Hermanssons Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? lät som en intressant bok. Det var den inte.
Hermansson har jobbat i alla möjliga sorters bibliotek, som allt från ömfot till kulturchef i en kommun. Varför… är mestadels en samling med gamla krönikor och debattinlägg han skrivit, vilka han sedan omredigerat och utgivit för ett par år sedan. Tyvärr är krönikan ett uselt format att samla på detta sätt: den är alldeles för kort och lättviktig för att det skall kännas meningsfullt att läsa en hel bok. När dessutom mycket av boken behandlar sådant som man som icke-bibliotekarie inte kommer i kontakt med eller på annat sätt är skrivet främst för bibliotekarier måste det till en betydligt bättre skribent än Hermansson för att det skall bli uthärdligt i längden.
Någon gång blir det väl intressant, som de två sista inläggen där han brännmärker bruket att fylla biblioteken med sådana böcker man ändå kan köpa på snabbköpet, men mycket är tråkigt (han erkänner ju själv vid något tillfälle att ingen tycker hans humor är rolig, så varför fortsätta utsätta andra för den?) eller upprepningar.
Det Hermansson borde ha gjort är att han skulle tagit sina krönikor, skrivit om dem så att de blev en eller ett par sammanhängande, längre texter med tydligare fokus, och sedan inkluderat ett par av de lite mer udda. Då hade boken kanske varit värd att läsa som ett brandtal för biblioteken. Nu är den mest en tröttsam samling av nästintill intetsägande texter.
