Andra delen av Fredrik Sjöbergs svit med hybrider av biografi och essäer, Flyktkonsten, behandlar målaren Gunnar Widforss, tämligen okänd i Sverige men uppskattad i det USA där han utövade sin huvudsakliga gärning. Han var landskapsmålare i en tid när modernismen på allvar började förvandla gallerierna från platser där man beskådade konst som ville föreställa något konkret till lokaler för abstraktioner. Normalt skulle detta gjort honom helt bortglömd såsom en målare hopplöst efter sin tid, om inte samtidigt det vuxit en önskan i USA att beskåda de vackra platser landet hade att erbjuda, och Widforss lyckades fylla denna lilla kvarlevande nisch. Widforss var också duktig, tydligen en av få som kunnat göra något vettigt av Grand Canyon utan att helt överväldigas av landskapets dimensioner. Han fick därför omsättning på sina tavlor och även uppdrag att avmåla diverse sceniska landskap i syfte att med målningarna propagera för att fler nationalparker borde inrättas.
Denna del är den där Sjöberg själv och hans blomflugor håller sig mest i bakgrunden; förvisso berättas det om hur han försöker finna ledtrådar att nysta upp för att få ordning på Widforss aningen trassliga liv (han hade ständiga pengaproblem, var starkt modersbunden och i alla fall i unga år rätt velig) och presenterar några skärvor av sin egen historia, men de blomflugor han ägnade så mycket utrymme åt i första delen och i sista delen gjorde uppräkningen med lyser här helt med sin frånvaro. Å andra sidan ägnar han en del möda att förklara varför han anser att nationalparker är rätt misslyckade projekt, som förvisso gör att naturen är fri från skräp, men som knappast gör någon större nytta för att bevara den biologiska mångfalden om man i övrigt inte bryr sig.
Boken är väl inte riktigt lika spretigt intressant som första delen, men yvig nog för åtminstone min smak: det berättas om tuggummiindustri och pusselfrenesi, figurer som Sigfrid Siwertz och Sven Hedin skymtar förbi, och på det hela taget är det en rätt trivsam promenad i vetandets utmarker, precis som goda essäer bör vara.
