Om Andra bullar av Jan (och Maria, ehuru hennes namn inte står på omslaget) Berglin inte var lika briljant som senare alster, så får det anses som säkerställt att det berodde på att inte det rätta uttryckssättet för deras geni än hade uppfunnits, ty i och med nästa album, Knektöppning, är fyrrutingen etablerad och därmed hela deras stil: hädanefter är det bara en fråga om att hitta tillräckligt material att förtjust uppvisa för omvärlden.
I princip skulle det mesta av innehållet lika gärna kunna produceras idag: visst ritar de numer något annorlunda (det är dock fascinerande att de kan få en mjuk kon med två cirklar att se ut som Jan Stenbäck), och visst finns det åtskilliga tillfällen när de kommenterar saker som försvunnit, till och med glömts (vem fan är Helen Wellton?), men eftersom de ändå är som allra bäst när de beskriver tillstånd av kulturskymning och allmänmänsklig svaghet så är ändå höjdpunkterna oförändrat skrattframkallande. Naturligtvis hjälper det om man kommer ihåg i alla fall något av vad som pågick för ett decennium sen, men som helhet är detta fortfarande full njutbart.
