Heraldik är ett skojigt ämne, speciellt på engelska: det torde vara det enda område där medeltidsfranska fortfarande är gångbart. Även på svenska, med den levande traditionen att i alla fall offentligheten använder vapen, kan den roa, med kastrerade lejon, arga tjurar i Lerum (med fantastisk reaktion), och en »kyckling« på kustbevakningens vapen. Dessutom finns ju det rent historiska intresset, där mycket kan utläsas. Därför var det roligt att hitta Stephen Slaters The complete book of heraldry i en boklåda: här skulle läsas om vapen och blasoneringar, ginbalkar, sparrar, gaffelkors och kantoner, lejon, leoparder och gripar, talande vapen och brisurer.
Och visst, allt detta, och en hel del därtill får man läsa om, men också historia om varför vapenbilder uppkommit, hur de utvecklats, och hur de används idag, om härolder och heraldiker och hur de organiseras, om livréer och ordnar, turneringar, sköldhållare, heraldiska begravningar, det skotska klansystemet och annat – det blir lite överväldigande, och ibland något långrandigt. Till sist får man dessutom en genomgång av heraldik i andra delar av världen (alltså de delar som inte är England), även om det finns gott om exempel på sådant i huvudtexten också. Skildringen av den svenska situationen är väl i stort sett korrekt, även om det förekommer ett par småfel och det är tveksamt om man verkligen kan säga att de svenska talande vapnen strikt sett är vad britterna kallar »canting« eller »punning«, då blasoneringen ofta är äldre än namnet (ett värre, och roligare, misstag är att på omslaget har ett av vapnen roterats 180 grader. Visserligen är blasoneringen invariant, men skölden är det inte).
I stort är det dock en intressant och välskriven skildring, som nog faktiskt kan sägas leva upp till det något pretentiösa namnet.
Lämna ett svar