Årets bokmässa har varit nästan motsatsen till vad den varit de senaste åren: bara en dags besök, och det på torsdagen – fredagen gick bort för en disputation, lördagen som varande dagen efter denna, och söndagen lockade inte stort – och den utan några seminariebesök, endast några föreläsningar i montrar: om majoritetens syn på minoritetsspråk, vad som står i Äldre västgötalagen om kvinnors rättigheter, samt varför en författare skrev om en gravid Ofelia (jag har i princip inget emot sådant, men det hade varit trevligt om det framstått att föredraget inte främst handlade om Shakespeare).
Nåväl, ett par decimeter böcker har införskaffats: Erland Lagerlöfs Homeros-översättningar, fria från alla senare »förbättringar«, Sei Shonagons Kuddboken, Euripides Medea, ett par samlingar med Piraten-noveller, en ny samling från Berglins, lite engelsk facklitteratur, senaste delen av Sveriges historia, samt, för andra året i rad, ett pris från Amnestys boklotteri, den här gången en text Lennart hellsing skrev om Krakel Spektakel för en proslinsfabrik. Inte den allra mest lysande bokskörden, kanske, men tillräckligt för att jag skall klara mig ett tag till.
Jag har märkt att jag på de senaste årens bokmässor mest investerat i svenska serier. Vet inte riktigt hur det kommer sig. (Jag har även märkt att jag tycker det är markant mindre roligt nu, än för tio år sedan, fastän jag nu har betydligt mer pengar att spendera…)
Kanske var det för tio år sedan mer ovanligt att kunna hitta böcker på detta sätt? Numera finns ju billiga böcker betydligt mer lättillgängligt. Sedan minskar ju nöjet något över åren när man börjar känna igen mer och mer av utbudet.
Svenska seriers lockelse har även jag känt. I år blev det bara två album, även om samlingsvolymen med Arne Anka lockade.
Genusperspektiv på Äldre Västgötalagen….synnerligen esoteriskt på min ära!