Blue at the Mizzen blev den sista boken om Jack Aubrey och Stephen Maturin som Patrick O’Brian hann avsluta, även om han påbörjade en bok 21 i serien. Det är heller ingen tydlig serieavslutning, även om de båda nu äntligen kan komma iväg på sitt uppdrag till Chile: först måste dock kära gamla Surprise repareras efter att ett handelsfartyg seglat rätt in i det under en storm, och nytt manskap hittas.
Bland de som bordar finns förutom de gamla vänner som är kvar bland annat en kunglig bastard, en son till hertigen av Clarence, som dock visar sig vara en utmärkt navigatör och även annars med gott sinne för sjölivet. Tur det, för övrigt högre befäl tycks ovanligt känsligt för sjukdomar.
Efter en resa runt Kap Horn är de dock till slut framme i revolutionens Chile, fyllt med diverse juntor och konkurrerande revolutionärer, däribland en annan brittisk kapten där i ungefär samma ärende som Aubrey. Med sedvanlig aktivitet nås dock goda resultat och en tillfredsställande rapport kan skickas hem, låt vara att läget i landet för honom själv inte är vad som kan önskas.
Att det inte är tänkt som slutet på deras äventyr kan bland annat lätt ses i att änkemannen Maturin redan börjat uppvaktningen för att få en ny hustru, denna gång en som delar hans naturvetenskapliga böjelser: Christine Wood, änka efter den guvernör över Sierra Leone som hjälpte Aubrey när han sökte stoppa slavhandeln utanför Afrika. Å andra sidan är slutet sådant att det inte är alltför svårt att lämna dem båda åt sina vidare öden.
