The mystery of the blue train är en relativt tidig Poirot-deckare: detektiven har visserligen redan egentligen gått i pension, men som vanligt så hamnar han ändå mitt i ett mordfall. Här är det en ung arvtagerska som dödats, och problemet är existensen av två motiv: hennes make skulle kunna ha gjort det för att få ut arvet innan den skilsmässa hennes far var på väg att tvinga igenom faktiskt gjorde det, och en annars okänd tjuv skulle kunna ha gjort det för att komma åt de fantastiska rubiner hon nyligen fått av samme far.
Potentiella tjuvar finns det också ett par: förutom anonyma tågrånare så finns en mycket suspekt fransk kvinnotjusare som även tidigare varit inblandad i tveksamheter. Någonstans gäckar också en mystisk internationell stortjuv som man redan fått se vara ute efter juvelerna.
Just sådant, halvt konspiratoriskt material är inte direkt Christies styrka, och även resten av mysteriet är ganska blekt: det finns ett par sammanträffanden för mycket, och en speciell taktik som Poirot använder är vid det här laget så bekant att man snabbt ser igenom den (jo, det här skrevs väl före det mesta annat där jag sett den, men vad hjälper det mig?). Det är en hyfsad, men knappast briljant, historia.
