Först bör det väl klargöras att Elizabeth Gaskells North and south inte handlar om USA, utan om England, även om förtecknen annars inte är helt olika. Den unga Margaret Hale tvingas flytta från det vackra, konservativa, oföränderliga södern när hennes far kyrkoherden finner sig inte kunna hålla med om den anglikanska kyrkans lära, och istället försöker försörja fru och dotter som privatlärare i industristaden Milton i »Darkshire«, en smutsig, aggressivt liberal och framstegsvänlig stad. Hans främsta elev är industrialisten John Thornton, som snart också får öga för Margaret.
Resten är i stort sett förväntat: Margaret lär känna en vanlig arbetare, strejk utbryter, båda parter lyckas nästan bryta den andres rygg, och sedan kommer en långsam försoning, som trots att den är väl sockrig och konciliant inte är helt feltänkt. Vad gäller kärlekshistorien så är den av typen som försiggår mellan personer som inte känner sitt eget hjärta förrän det är nästan försent, här efter ett missförstånd rörande Margarets för myteri efterlyste bror.
Något som är mer förvånande är all död: inte mindre än sex viktigare personer tas av daga, och sorgligt nog är det bara en av dem som inte uppfyller mallen för en viktoriansk god död. Även om det inte är fullt så mjäkigt som hos Dickens, och Margaret är en imponerande stolt person (vilket dock får slå över när hon blir helt förkrossad av vetskapen om att hon vid ett tillfälle handlat moraliskt fel och nu aldrig mer kan se Thornton i ögonen efter att hon – dragit en vit lögn), så är det hela ändå mycket uppbyggeligt och kristet.
Bäst är Gaskell istället när hon satiriserar: hon är en mycket mild kommentator, men likfullt exakt och rolig. Som berättare i större skala är hon duglig, men inte en av de allra bästa.
