Feeds:
Posts
Comments

Archive for mars, 2014

Sjunde dryga hundradet Kipling liknade i mycket det sjätte: strövers, en del med historiskt innehåll, en del med kopplingar till hans prosa. Något färre riktigt intressanta saker den här gången, men i alla fall några.

Först och främst epigrafen till »Elefantens barn«, om författarens sex hederliga tjänare. I alla fall första strofen förtjänar att citeras:

I keep six honest serving-men
(They taught me all I knew);
Their names are What and Why and When
And How and Where and Who.
I send them over land and sea,
I send them east and west;
But after they have worked for me,
I
give them all a rest.

Annars finns ett par försök att skriva utdrag ur draman på blankvers, vilket inte är Kiplings styrka, även om hans Shakespeare-gröt kan vara rätt rolig, i synnerhet hans parodier på lärda kommentarer. Just den ingår också i ett försök att dikta om bilar(!) på olika tidigare skalders sätt. Inte heller det projektet är helt lyckat, fast det kan bara vara jag som inte är kunnig nog att se parodin.

Read Full Post »

I bokhyllorna märkta »historia«, liksom i populärhistoriska tidsskrifter, tycks i alla fall en tredjedel av utrymmet vara vikt åt andra världskriget. Det finns egentligen bara ett område där detta krig dominerar mer: i alternativhistoriska romaner. Inte konstigt, egentligen, eftersom det var en tid när världshistorien stod och svajade, dessutom under lång tid och med många moment. Man behöver inte ponera vad som hänt om Hitler vunnit för att det skall bli intressant; det går att göra mycket med mindre.

Som i Hans Alfredssons Attentatet i Pålsjö skog. Sagda attentat utförs av en liten grupp män, där berättarens pappa ingår. Gruppen träffas i början för att diskutera vad man kan göra för att stå emot Tyskland. Man radikaliseras, och till slut blir planen att slå till mot en av permittenttransporterna, med dynamit och kulsprutor. Det visar sig dock  bli mer än bara ett attentat som Tyskland möjligen skulle kunna ignorera: på tåget befann sig en viss Eva Braun.

De trupper som skulle skickas till Kreta får istället vändas mot Sverige. Det tar inte lång tid, så är landet ockuperat, på samma sätt som Danmark och Norge. Judar förföljs, civilbefolkning far illa, Quislingar, rövslickare och översittare dyker upp. I de norrländska skogarna är några av de kvarvarande attentatsmännen medlemmar i en gerilla. Andra har återvänt hem när ingen lyckats lista ut att de medverkade i dådet. Någon hjälper Wallenberg smuggla judar till Island, en annan måste själv fly dit med familj. Ingen går omärkt ur kriget.

Det är kort sagt en jäkligt bra bok, där krigets djävulskap hemsöker flera personer på olika sätt. Samtidigt smyger den in vad som faktiskt hände: historien faller i stort sett in i igenkännbara mönster utanför Sverige. Ökenkriget går bättre och snabbare för de allierade när de fått behålla Kreta, och kriget tar därför slut ett halvår tidigare än annars. Likväl sker Stalingrad, Normandie, Arnheim, Ardennerna i samma ordning och med samma resultat som annars. Till slut står man där med i ett berättarnu under nittiotalet, när nynazister stövlar runt (och inte är det för att komma med någon sund EU-kritik)

Read Full Post »

Nora Chadwicks The celts handlar om precis det titeln säger: kelter. I huvudsak sådana på de brittiska öarna, och sådana som lämnat text efter sig.

Detta är också ett av problemen med boken: jag har ingenting emot att lära mig mer om irer, walesare och andra rester av det keltiska folket. men jag förväntar mig inte riktigt att dessa skall tas som typiska på det här sättet. För den som är van vid att läsa motsvarande forskning om germaner framstår det hela som naivt och ogenomtänkt, i synnerhet när det hela tiden bedyras hur konservativa kulturerna var, och hur opåverkade de var av Rom.

Sedan hjälper det inte att mycket att innehållet oftast presenteras tämligen frikopplat från de historiska källorna. Jag gillar när byggnadsställningarna finns kvar, i synnerhet när jag som här tvivlar på att bygget satts på ordentligt fast grund. Speciellt gäller det när man diskuterar arkeologi och dess koppling till olika kulturer: det sägs att man kan urskilja keltiska lämningar, men det förklaras aldrig riktigt hur man kan vara säker.

Författaren tycks också utgå från att man redan är någorlunda bekant med kronologin: i stycket om den keltiska kristendomen (jag vill hela tiden kalla den för irisk eller brittisk, för det är vad som verkligen menas) talas om en disput med Rom om tidpunkten för påsk, men man får aldrig riktigt grepp om när den började, bedrevs eller slutade.

Nej, det finns en hel del bra information, men den är inte speciellt väl presenterad. Synd, för författaren verkar kunnig och utan alltför underliga idéer.

Read Full Post »

« Newer Posts