Det var naturligtvis bara en fråga om när: hålet i min samling var lite för uppenbart för att inte en gång fyllas. Med samlingen Young avengers har jag inte bara läst Kieron Gillen och Jamie McKelvies gemensamma produktion (huvudsakligen. Det finns säkerligen någon halvobskyr liten bok kvar därute), utan också fått fler bitar av historierna om Kate Bishop och America Chavez.
Problemet är tyvärr att det inte var riktigt så bra jag hoppats på. Visst, det är ganska smart, och linjearbetet är som vanligt en otrolig grund för färgarbetet. Ibland når det hela till och med upp till deras högsta standard, som när Noh-Varr skjuter sig genom en nattklubb, eller de leker med vita rutor i en dränerad dimension, men överlag så känns det som de kanske blivit lite för hårt hållna.
Vad gäller historien, så lider den måhända orättvist av att jämföras med den långa The wicked + the divine. Det här är kanske som två album i den serien och har sju huvudroller: Kate, America och Noh-Varr, Teddy Altman (Hulkling), Billy Kaplan (Wiccan) och David Alleyne (Prodigy). Och så Loki. En Loki på väg att bli mer av en antihjälte. Med så många kan inte alla få lika uppmärksamhet, och att den jag känner bäst sedan förut är den som får absolut minst hjälper inte.
Annars är det hela sammanhållet: inga veckans monster här, utan allt hänger ihop med en intradimensionell parasit på jakt efter magiker med mer potential än förnuft; specifikt en som kan förvränga huvudet på vuxna och dra fram döda föräldrar. Naturligtvis finns det komplikationer och ett och annat frågetecken kvar, men det har lämnats med flit. Inte så bra som jag hoppats, men tillräckligt.
