I SvD finns en liten notis om vilka ord som lånas mest och minst ur olika språk, med källa språktidningen (som verkar vara en intressant publikation, förutom det att den verkar närmast överdrivet angelägen om att framstå som modernt cool men tyvärr snarast uppnår det motsatta. De ord som lånas mest är föga förvånande namn på produkter som spritts från ett begränsat område; ord som »kaffe«, »te« och »siden«. Absolut etta är dock »känguru«. De minst lånade orden är småord som »att gå«, »du« och »igår«, tillsammans med kroppsdelar, som »rygg«, »tunga« och, anmärkningsvärt nog, »revben«. Vad som fått just detta ord att bli ovanligt stabilt förtäljer inte historien, men med tanke på Bibelns skapelseberättelse hade man ju kunnat vänta sig en viss spridning av just detta ord om det hade saknats i vissa språk.
Om ord som lånas från svenskan finns för övrigt en intressant artikel i ovan nämnda språktidning. Det framgår inte riktigt huruvida dessa fått stor spridning i ordens hemregioner, eller om det bara är en lokal påverkan. Lite fashinerande är det dock att tänka sig att brukare av persiskan, ett sannerligen klassiskt språk, kanske i framtiden kommer att utöva munhygien medelst en »tandborsteye«, eller att en grupp spanjorer kommer att »tillbaquiarmos« när de vänder åter till utgångspunkten.
Lämna ett svar