I Svenska Dagbladet fanns det för en tid sedan en understreckare om LHC (nej, inte hockeylaget, utan Stora smällaren, för att låna en översättning från DN), samt relaterade fysikaliska koncept. Hyggligt bra populärvetenskap, även om till och med jag som inte är så värst inne på just det området kunde hitta något misstag när jag idag läste den. Det var en bra idé att vänta lite med att göra detta, eftersom kommentarerna ger en fin, men ganska beklämmande, provkarta på hur man förhåller sig till vetenskapen.
Först ut är naturligtvis de som vill vrida klockan tillbaka till en tid då sanningen stod att finna i Bibeln, och som tycks vara avundsjuka på att pengar numera spenderas på tunnlar i underjorden istället för kyrkobyggnader (och förvisso är det väl en viss poäng i att Sixtinska kapellet är ett Great wonder i Civilization medan CERN inte är det). Med dessa följer olika nonsensargument (här bland annat i form av påståendet att »liv kan aldrig uppstå ur död materia genom en explosion«) .
Som svar på ovantsående personers galenskaper så träder naturligtvis deras gamla vanliga motståndare fram. Dessa tycks visa upp mer varierande grader av fanatism, allt ifrån de som fått för sig att allt som är sant är vetenskap (»bullshit som filosofi«), till de mer moderata, i det här fallet representerat av någon som förfäktar en blandform, som litar på vetenskapen men tycks tro på en gud som opererar i de tassemarker som inte karterats av vetenskaparna ännu.
I detta fall får man en bild av en person som är beläst men inte kunnig: således inleds med att hänvisa till Thomas av Aquinos fem gudsbevis, vilka väl får sägas eka rätt tomt idag. Ett av dessa bygger dock på påståendet att »inget kan skapas från intet«, varefter han prompt säger emot sig själv, när han helt korrekt hävdar att Heisenbergs osäkerhetsprincip gör att par av en partikel och dess antipartikel kan skapas.
För att runda av det hela dyker även den siste av de mer eller mindre tokiga betraktelsesätten av vetenskapen upp: en tvättäkta galning, i form av Ingvar Åstrand, från Uniphysics
