För nöjes skull

För 200 år sedan fick Sverige sin egen dolkstötslegend. Då kapitulerade nämligen Sveaborg under Carl Olof Cronstedt. Cronstedt hade en månad tidigare lovat göra detta om inte förstärkningar anlände från Stockholm, men underrättelsen nådde inte dit förrän det var för sent. Därmed hade den lika enkla som dumma svenska försvarsplanen gått upp i rök, eftersom denna gått ut på att dra sig tillbaka under vintern fram till dess att under sommaren en utbrytning från Sveaborg skull göras och ryssen krossas. Planen hade kommit till i avsaknaden av ett karelskt näs att försvara, men den långsamma reträtten förrödde de svenska truppernas moral. Kriget slutade med katastrof för Sverige, av samma grad som den katastrof som 150 år tidigare drabbat Danmark: en tredjedel av riket förlorat. Mycket bläck har ödats på Cronstedts beteende, och huruvida det var förräderi eller ej. Därigenom har ett otvetydigt förräderri också hamnat i skuggan: statskuppen mot Gustav IV Adolf. Denne halsstarrige pliktmänniska, som infamt skildrats av Runeberg i Fänrik Ståls sägner där han ikläder sig Karl XII:s kläder från Narva, förefaller ha till viss del liknat denne, men där Karl XII faktiskt hade en realistisk chans som dock missades spelade hans efterföljare klart över sin hand. Mitt under brinnande krig avsattes han, aningen mer än ett år efter Sveaborgs fall, och den nya regimen kunde i september sluta freden i Fredrikshamn.

Read Full Post »