Andra volymen av Tove Janssons samlade serier är mycket, mycket trevlig: förutom variationen över Trollvinter, med den sportgalne Hemulen utbytt mot en i princip identisk herr Brisk (iklädd likmönstrad tröja), som Snorkfröken och Mymlan trånar efter, så är det tre berättelser som utforskar vad personlig frihet innebär.
Först ut är den berättelse där Muminfamiljens bohemiska tillvaro ställs mot Filifjonkans hårt inrutade liv, med förutsägbart resultat (dessutom med en trevlig liten betraktelse över hur man skall värdera sanning kontra lycka), sedan en där mymlans mor med alla hennes ungar, inklusive Lilla My, kommer på besök och orsakar mer kaos än till och med Muminfamiljen riktigt orkar med, och till slut en berättelse där en filosof predikar den totala frihetens lov, med dåligt resultat när det tolkas som frihet även från att bry sig om andras känslor.
Som vanligt är det vältecknat, och serierna vinner snarast på att läsas så här i ett svep istället för lite i taget: Tove Jansson var konstnär och författare, men dagsstrippar var kanske inte den optimala formen för hennes berättelser. Bra är det i vilket fall.
