I fjärde delen av Tove Janssons samlade serier börjar de olika äventyren knytas samman något: de två första utnyttjar samma tidsmaskin för att placera familjen i vilda västern och sjuttonhundratalet, båda med fantastiskt roligt resultat när västernmyter demoleras och Snorkfröken stöter på en misslyckad revolutionär.
När sedan Snusmumriken återkommer, och Mumindalen hotas av en komet, kan det knappast bli bättre, vilket också visas av att den avslutande delen, där Mumin får en gyllene svans och blir känd är svagare, med lite för många upprepningar.
Nåja, Mumimindalen är alltid ett trevligt ställe att vara på, oavsett om det är nutid eller sjuttonhundratal.
