Vid läsningen av Lars Magnar Enoksens Fornnordisk mytologi – enligt Eddans lärdomsdikter hamnar öronen snabbt långt tillbakadragna: detta är nämligen mycket tydligt ett verk av den intresserade amatören, vilket förvisso ger en god portion entusiasm med vilken kan sköljas ner de ibland skakiga resonemangen, önskan till entydighet, upprepningarna och det adjektivistiska framställningssättet, men som ändå knappast döljer dem helt.
Boken är som undertiteln antyder byggd kring dikterna i Den äldre Eddan – eller, för att vara exakt, kring Vaftrudnesmål, vari Oden vinner över Vaftrudner i gåttävling på liknande sätt som Bilbo över Gollum: genom att ställa en fråga bara han kan kunna svaret på (skall sägas att det inte är så mycket av gåtor över resten av frågorna heller; snarare är det en tävling i esoterisk kunskap). Efter en genomgång av denna, med kommentarer till varenda vers (där författarens entusiasm dövat omdömet, i synnerhet det stilistiska), så kommer sedan en mer tematisk uppställning över de fornnordiskes mytvärld.
Det största problemet med själva tankeinnehållet är en utvecklad förkärlek för cirkelresonemang: i den skisserade mytologin förekommer många dualismer, alltså måste de gamle ha sett detta som fundamentalt, och alltså är det inte förvånande att man återfinner dualismer i mytologin (de första leden står naturligtvis inte utskrivna, men med tanke på att dessa dikter är de enda källor som möjligen kan återge tankesättet från vikingatiden så blir det ända tydligt så att man tar de fakta man bildar sin teori från som bekräftelse på den). Man kan sedan också i alla fall resa frågetecken för om nordborna nödvändigtvis skall ha varit så vördnadsfulla inför sina gudar att det är uppenbart att Lokesenna endast bör handskas med i avsluten atmosfär: det kan vara ett lika kristet färgat synsätt på myterna som Snorres prologer.
Nå, som någorlunda kortfattad genomgång av sitt ämne är väl detta någorlunda passabelt, även om genomgången av Vaftrudnesmål knappast ökar läsbarheten för den som har ett mer flyktigt intresse för ämnet. För den med ett mer stabilt sådant finns det verk med betydligt hållbarare resonemang och mindre yvig stil.
