Min gamla plånbok överlevde inte det japanska myntsystemet. Det skall den nu inte lastas alltför hårt för, efterstom japanerna har mynt med valörer från 1 till 500 yen (1 yen är ungefär 5 öre), vilket gör att man känner sig som ett metallager, redo att länsas av svenska tjuvligor, vilket gjorde att dragkedjan till myntfacket till slut sprack. Fram tills idag har jag inte orkat gå att köpa en ny, men nu är i vilket fall allt överfört. Det är vid sådana här tillfällen man borde hitta en massa minnessaker och sitta nostalgiskt fundersam för att sedan komma med någon djup betraktelse, men då jag inte har för vana att stoppa in allt möjligt i plånboken var det mest överraskande jag fann en lapp som meddelar att jag är ansluten till frisktandvården i Göteborg, och sådana är det svår att bli nostalgisk över.
Något lättare är det möjligen med en sak jag faktiskt visste att jag hade i plånboken: ett lånekort från Vara kommuns bibliotek. Polaren Per har en teori om att det skall synas på utsidan av en bok att den är använd, vilket haft som resultat att vissa av hans böcker ser ut som de bara håller ihop på ren vilja. I mitt fall synes teorin mer giltig för kort med vilka man lånar böcker, för fy tusan vad slitet det är (som andra mätpunkt åberopar jag mitt lånekort vid Chalmersbiblioteket, knappt naggat i kanten). Nå, i vilket fall så brukades det där kortet tämligen flitigt, till att låna fyra saker: fantasyböcker, historieböcker, seriealbum och datorplatser. Eftersom hemmainternet vid denna tid var 1. dyrt och 2. slött, så tog man ofta chansen att gå till biblioteket på någon rast för att kunna surfa med en hastighet man då bedömde som hög. Inte bara surfa, förresten. man gjorde hemsidor också. Eftersom Internet dessa dagar var ungt och utämjt fanns det en förväntan om att alla snart skulle ha en egen hemsida, och då gällde det ju att vara först. Min hemsida var naturligtvis ful som stryk, eftersom frames var det häftigaste som fanns, men den var min. Nu har väl den gått förlorad någonstans där ute, sörjd och saknad av ingen.
