I dagarna har det tydligen släppts en nyskriven Einstein-biografi, och dagens understreckare på SvD är skriven med anledning av denna. Författaren bedyrar upprepade gånger att han inte har kunskaper nog att riktigt säta sig in i fysiken, men påstår ändå att boken gör teorierna »nästan fattbara«. Det verkar som det är samma sorts ›nästan‹ som i »att nästan få den man älskar«, för när teorierna skall redogöras för blir inte mycket rätt:
…det enda konstanta i universum är ljushastigheten…
(Knappast. Så vitt vi kan avgöra finns en hel drös andra konstanter).
Heisenbergs princip säger kortfattat att vi inte både kan mäta en partikels massa och hastighet…
(»position och hastighet«, skall det vara)
Om partiklar på oändligt avstånd uppträder som om de kommunicerade med varandra strider det mot lagen om att ingen information kan färdas snabbare än ljuset och vi hamnar i den svindlande tanken att det faktiskt finns en kommunikation som är spöklik. Kvantfysiken löste detta mysterium genom att hävda att de åtskilda partiklarna var delar av samma entitet och därför inte åtskilda i sträng mening.
(Tokfel. Det är helt enkelt omöjligt att använda fenomenet för att överföra information. Det gör inte fenomenet mindre konstigt, men det bryter inte mot relativitetsteorin, lika lite som fashastigheter snabbare än ljushastigheten i vakuum gör det).
Det går att fiska upp ett par citat till som bara är till hälften fel, med ordval som lätt kan leda tanken fel. Om man nu själv erkänner sin oförmåga att hantera modern fysik, varför inte försöka få tag på någon som kan rätta en? Det här var mest pinsamt.
Jag tycker egentligen inte att alla småfel och missförstånd är artikelns största svaghet; det är nåt man får räkna med när humanister recenserar/diskuterar populärvetenskaplig litteratur. Problemet är snarare att artikeln helt misslyckas med att tillföra nåt intressant sammanhang till det (felaktigt) återgivna materialet. Fokus hamnar därmed på felen,
eftersom det är det enda artikeln innehåller.
Om författaren lagt mer av fokus på en diskussion om hur Einstein påverkat mänskligt tänkande (något han som lektor i historia får antas vara mer kompetent att uttala sig om), hade resultatet kunnat bli mycket intressant.
Som det ser ut nu, hamnar skammen trots allt i första hand hos SvD, som valt att publicera material som så uppenbart saknar kvalitet, oavsett om det betraktas som naturvetenskap eller humaniora.