Per Petterson fick i år Nordiska rådets litteraturpris, för Jeg forbanner tidens elv. Det är dock inte den jag läst, utan Ut och stjäla hästar, även den prisbelönt, som kom för ett par år sedan och än så länge är det enda som översatts till svenska. Om den är karakteristisk är det lätt att förstå att han prisats, för det är en bok som känns väldigt »litterär«. Om man tycker att det viktigaste i en bok är handling är det således dags att sluta läsa här, för i den vägen har den inte så värst mycket att erbjuda: gammal man ser tillbaka på sommaren 1948, en sommar då pojkar tvingas bli män, en sommar han och hans far tillbringade i en stuga vid en älv nära svenska gränsen. Behållningen är snarare språket och gestaltningsförmågan; i synnerhet porträttet av den äldre versionen av huvudpersonen Trond, som bestämt sig för att en sista gång börja på nytt kapitel i livet och flyttat ut till en stuga i skogen för att få sköta sig själv men som finner att omvärlden kanske inte är riktigt med på planen, är fint utmejslat.
Berättandet hoppar fram och tillbaka mellan de två perioderna, ibland med framåtsyftningar från hågkomsterna, ibland med paralleller dem emellan. Snart står det dock klart att anledningen till att just sommaren 1948 är så viktig är att den innerliga relationen till fadern snart kommer att brytas, förtroendet svikas, och ingenting bli som förut: fadern kommer ersättas med modern och systern, två personer Trond visserligen tycker om men inte står lika nära. Fadern kommer leva kvar i de råd han dock förmedlar; att behålla känslor inom sig, att man själv bestämmer om det gör ont, råd vars nytta man kan betvivla. De fyrtio år som förflyter fram till bokens nu tar mycket liten plats, en bisats efter sommaren, innan nutiden tar vid.
Vad tar jag då ta med mig från den? Dels skildringen av en försvinnande bullerbytillvaro, både fysiskt och psykiskt, dels skildringen av den gamle man som gör allt för att inte förfalla till en slapp ungkarlstillvaro. Boken håller sig inte med stora yviga gester, men det stilla vemod som finns är väl värt att ta del av.
