Om Oscar Wildes drama Salomé vet jag inte om jag har mycket att säga: det är en liten enaktare om hur denna unga kvinna upptäcker sin sexualitet och hur den kan nyttjas, med blodigt resultat.
Det är alltså den bibliska historien om hur Salomé dansar de sju slöjornas dans för sin fosterfar Herodes Antipas och som belöning får Johannes döparens huvud på ett fat, utbroderad med bävan inför dödsänglar och upprepningar av Herodes skatter enligt dekadent program: inte direkt vad man väntar sig av kvickhuvudet Wilde, och faktiskt inte heller den mest bländande av pjäser. Visst är Salomés upptäckt att hon nu är en ung kvinna välskriven, men det blir inte så mycket mer: det är som om det skulle behövas en akt till där även andra personer får ta konsekvenserna av sina handlingar.
Nej, Wilde fungerar nog bättre som komediförfattare än som skapare av dekadenta historiska dramer, även om han nog hade kunnat göra något bättre än detta även på den senare fronten.
