När min farbror gick bort hade jag fritt val av de böcker som fanns i dödsboet: inte speciellt många, men i alla fall några fanns där jag tyckte verkade intressanta. En av dem var Tore Frängsmyrs Ostindiska kompaniet, en bok som känns lite oklar i sitt syfte. Den har en relativt spatiös tryckyta, med blank papper och ofta fina bilder, men det är inte direkt ett skrytverk, i alla fall enligt dagens mått. Texten verkar väl baserad i forskning (med källhänvisningar samlade i slutet), men är inte speciellt djupgående. Det är inte så att jag direkt misstycker om något, men jag undrar ändå över vem den är riktad till.
Det är många relativt korta kapitel om diverse relaterade ämnen, som kompaniets historia (kanske rättare: kompaniernas; företaget tenderade att ombildas var femtonde år när oktrojen skulle förnyas), de naturvetenskapliga undersökningar, som gjordes, olika köpmän, kineseriets påverkan på kulturen och enskilda resor. Inget är direkt malplacerat, allt är på sitt sätt relevant, men det känns som det nog hade gått att skriva minst dubbelt så mycket utan att tömma ämnet.
Jag vet inte om jag direkt skulle rekommendera någon att idag söka upp boken: i alla fall lär den specialintresserade kunna hitta mer grundliga skildringar. För den som bara vill ha en översikt som går in på många olika aspekter men aldrig hinner få dem att bli tråkiga kan det dock fortfarande vara trevlig läsning.
