Min gissning är att Björn Bergs och Alf Henriksons Teckningar & vers huvudsakligen består av dagsvers den senare skrev: det är den enda ursäkt för den generella menlösheten i de olika alster som samlats här jag kan komma på.
För det är verkligen en svårbeskrivligt ointressant nivå som det handlar om: ibland verkar Henrikson bara dragit ihop en två, tre ord som rimmar och försökt snickra ihop något som i alla fall håller för en snabb påsyn men icke mycket mer, ibland har han ett ämne men drar bara fram rim på måfå, någon gång väljer han att bara hålla sig till meter: allt är såvitt jag kan se formellt korrekt, men det mesta är form utan innehåll eller ens skönhet, prosaiskt och platt.
Någon gång höjer han sig förvisso över denna nivån och når upp till vad som i andra sammanhang hade kunnat vara utfyllnad: de nummer man kan ta med utan skam, men också utan hopp att de skall fastna. Detta görs vanligen genom att det finns en tanke eller kanske en smålustig vändning, någonting som i alla fall får en att känna att det inte var ett totalt slöseri med tryckeriarbete – även om detta också verkar vara av billigaste art, med flera sidor där någonting uppenbart har gått fel så att texten är suddig och svårläst.
Bergs illustrationer är inte mycket att säga om: de är trevliga krumelurer, någon gång laveringar, lite väl plottriga ibland men med jämn kvalitet. De är det enda här jag kan ge godkänt.
