Tillsammans med den riktiga samlingen med alla Kalle och Hobbe-serier kom också en liten bonus: Pojken med tigern, som dels innehåller en del förklaringar och andra texter från de som jobbade med att samla in, nyöversätta, texta om, färgkorrigera och korrläsa serierna, dels ett avsnitt där svenska serietecknare bjudits in för att på olika sätt hylla Wattersons serie.
Texterna är väl den typ av extramaterial man annars förväntar sig: lite om processen, lite om speciella problem, lite om andra världskriget (män tänker nämligen understundom på annat): trevligt, men inget som inte hade kunnat skickas ut som funderingar i samband med kickstarterna för att hålla längtan stången en liten stund (och en del av det skickades också ut på det sättet). Texten om Kalles allittererande Haiku är lång för att bara behandla 17 stavelser.
Det verkliga roliga finns dock i hyllningsteckningarna: vissa låter sina egna figurer klä ut sig, andra omtolkar, någon gör något helt eget. Dennis Gustafssons och Sofia Olssons är hemska, men på helt olika sätt, Frida Malmgrens och Olov Redmalms uppsluppna, Maria Fröhlichs lugnt lyckliga. Vissa tar fasta på Kalles olika alias, andra på återkommande detaljer. Mest av alla gillar jag dock Peter Bergtings omtolkning av Kalle och Hobbe till Frodo och Sam vid Domedagsberget i Mordor: en referens yngre än serien, men en som Kalle troligen skulle ha infogat i sin fantasi om han fötts tjugo år senare. Originellt samtidigt som det är fullt troget mot pojken och hans bästa tiger.
