Så här på nationaldagen har jag inlett ett nytt läsprojekt: jag skall läsa böcker på tyska. Någonstans har jag hört en anekdot om en polyglott, som lärde sig nya språk genom att läsa översättningar av De tre musketörerna. Vem han var minns jag dock inte, ej heller vem som berättade historien – även om Frans G Bengtsson är huvudmisstänkt – men eftersom jag inte kan historien om musketörerna särskilt bra har jag istället valt den närmsta analogen på svenska, den enda riktigt klassiska pojkboken som ändå har status och fortfarande läses: Röde Orm.
Eftersom det hela dock kräver en hel del jonglerande med böcker, och därför inte direkt lämpar sig för läsning vid sänglampans sken, kommer jag även göra våld på min tendens att som läsare vara seriellt monogam och varva med svenskspråkiga böcker; som planerat är högen med olästa böcker i princip tom – kvar finns ett par böcker som jag övergivit, två pocketböcker som är till för resor samt ett par andra böcker på tyska – och under sommaren skall jag därför försöka läsa om en del böcker.
Vad gäller de mer konkreta bitarna av planen är inledningen och första kapitlet nu avklarade, men det hela fortskrider rätt långsamt: den mest lämpade tekniken har visats sig vara att först läsa igenom varje stycke på svenska för att därefter försöka med tyskan. Det är kanske inte det allra mest njutbara sättet att läsa, men förhoppningsvis skall det hela gå bättre med tiden. Det hela går dock på det hela taget bättre än man kunde hoppas.
