Efter en fem dagars semester i det västra grannlandet är jag nu tillbaka. Den som vill se semesterfoton på fjäll, fjordar och domkyrkor får dock tåla sig någon vecka tills jag kan föra kameran till en dator som kan tala med den. Tills vidare får ni klara er på en kort färdbeskrivning.
Resan företogs per bussbolag, i sällskap med föräldrar, en hop andra 45-plussare samt den mest irriterande guide jag träffat på: förutom att ständigt misshandla språket – och då syftar jag inte på den enerverande skånskan, utan på det faktum att hon verkade så upptagen med vad hon skulle säga att hon inte fick någon energi över att tänka på hur hon sade det – så var tilltalet på nivå imbecill: jag hoppas verkligen att det bara var en konstig idé och inte erfarenhet som gjorde att hon i detalj gick igenom hur allt i bussen fungerade, från armstöd (vilka vissa förvisso hade lite problem med) till luftinsläpp. Hjärnsmältan fortsatte när hon kände sig tvungen att förklara att vi just stannat för lunch och att det således hade funnits möjlighet att äta…
