Röde Orm-läsandet framskrider med förfärande långsamhet; en läshelg och -kväll har gått och jag har bara läst 130 sidor, även om detta inte innebär så lite i termer av handling; Orm har shanghajats, Salaman har uppfiskats ur vattnet, andalusiska borgar har plundrats, galärer har rotts, toledosvärd har erhållits, Santiago har härjats, Sankt Finnigans ö besökts och Kung Harald botats från tandvärk. Tyskan går bättre och bättre, nu händer det tämligen ofta att facit inte behöver anlitas alls även i längre stycken, även om »einig« fortfarande förvirrar – skall man verkligen få låta ett sånt ord betyda ›några‹? Annars finns det gott om märkliga små tyska ord: »neugirig« är lite mer genomskinligt än ›nyfiken‹, och vem kan inte undgå att skrocka förtjust över »zerquetscht«, ›krossad, mosad‹?
I morgon planerar jag att påbörja kapitlet om hur man drack jul hos kung Harald. Det är ett bra kapitel, inte miinst eftersom det har hela bokens mest kända replikskifte. Jag undrar hur det ter sig i tysk språkdräkt?
