Dagens fånigaste »nyhet« står DN för, som har fått för sig att bara för att nån konstig webbplats använder ett konstigt sätt att räkna på, så har engelskan nyligen fått sitt miljonte ord. Detta är fnoskigt, eftersom det tyder på en total brist på förståelse för vad både ett språk och ett ord är. Naturligtvis går det inte att räkna hur många ord ett visst språk har; förutom de rent praktiska svårigheterna med att hålla en uppdaterad lista (jmf SAOB) så gör det faktum att vissa (bättre) språk skapar helt nya ord där andra bara skapar uttryck, beroende på inställning till särskrivning, att det är omöjligt att definiera vad som är att räkna som ett ord i de förra: »rosenknoppsformad« står knappast med i någon ordlista, och det är tveksamt om någon använt det förut, och ändå är det fullt förståeligt. I vilket fall, sagda webbplats tror dock bestämt att ett ord »finns« om det använts 25 000 gånger. Detta är om möjligt ännu fnoskigare: när såg ni senast någon använda ord som »normalspårig«, »bandvävstol« eller »tesaurera«? De är dock tveklöst svenska ord, upptagna i SAOL. Riktigt fnoskigt blir det dock när man får reda på vad det miljonte ordet är: Det är för det första inte nytt (det gällde även för vissa andra ord: vadå »noob« nyord?), för det andra lite för uppenbart tidsbundet för att man skall tro att allt gått rätt till, och för det tredje inte ens ett jävla ord. Det »miljonte ordet« är ett uttryck: »Web 2.0«.
Ibland vill man bara ha en stor jävla mecha att avreagera sig med.
