Vad som åts av polsk mat kan enklast sammafattas i ordet »robust«: det var gott, men inte himmelsk: korv, soppa, potatis, kött: rätt husmanskostaktigt, centraleuropeiskt med vissa östliga inslag, som piroger med alla möjliga fyllningar, från kött till säsongens frukt eller bär. Sopporna hörde till det bästa: med korv och svamp, ibland serverade i bröd. Det mesta var billigt; även riktigt bra restauranger höll priser som i Sverige skulle ses som låga. Man fick dock beställa kött och tillbehör separat, vilket var en smula märkligt men fungerade.
I synnerhet en restaurang som var influerad av det österrikiska köket var minnesvärd; lammkorv beställdes, med surkål och pommes frites: först kom dock in syltad kol som förrätt, sedan en pizzatallrik med berg med surkål, pommes frites, och kålsallad. Hade jag ätit allt hade väl kålen sprutat ur öronen, men magen pallade helt enkelt inte med, och jag fick ge mig. Även annars fick man mycket mat, men detta var något i hästväg.
Till maten dracks öl: vanlig lager, återigen god, men inte fantastisk: fullt tillfredsställande, men inget man skulle kräva att systemet skulle införa i standardsortimentet.
Lämna ett svar