Om det i de senaste böckerna varit möjligt att tvivla på om Jack Aubreys rykte som tursam, så gör händelserna i The letter of marque att tvivlet helt skingras: det är sannerligen en ståtlig samling segrar som radas upp, vilka torde gå en lång väg för att återupprätta hans goda namn och rykte.
Han är annars allt annat än nöjd med att tvingas ta sig fram som kapare istället för som kapten i Hans Majestäts flotta, låt vara att det är på gamla fina Surprise, med en mycket god besättning, Tom Pullings som förste styrman och Maturin som sponsor. Att han snabbt lyckas ta byten som säkrar hans ruttna finanser och har tur med domsluten i den gamla historien är en tröst, men inte stor. Nej, han måste göra något mer martialiskt än att återta kapade handelsfartyg.
Förutom detta företag får man också se de båda vännerna i Sverige, där Maturin försöker återvinna Dianas gunst, vilket naturligtvis är roligt, speciellt som bara en liten aning av anglifiering lätt gör namn oigenkännbara. O’Brians sedvanliga säkerhet med detaljerna återkommer dock, även om man nästan önskat sig ännu mer av upptäckande, låt vara att makarnas återförening även den är god. Nu mot Sydamerika!
