Bara för att Moses dött är det inte slut med Israels vandringar: I Jousa drar de under densammes befäl över Jordan för att skapa boplatser för fler än Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasses stam. De intar städer, främst Jeriko, och mördar alla innevånare. Gud förhärdar samtidigt sinnet hos deras motståndare så att det inte skall finnas någon ursäkt att inte göra just detta. Sedan fördelar de landet.
Novellen om Jerikos intagande med hjälp av skökan Rahab och basunstötar är en god historia. Att Herren sedan säger sig vilja förbanna de som planerar att återuppbygga staden är något ironiskt. Utöver detta är det inte mycken läsning som förmår uppväcka annat än allmän indignation, om inte redan tidigare bibelhistorier trubbat av en.
Indignation!….Jag ber att få påminna Herrn om ett tidigare meningsutbyte angående att lägga moraliska aspekter från här och nu på där och då!
Samt om jag inte missminner mig så kommer Lilla Manasse strax före Kreaturens Återuppståndelse i suparnas rad!…med det lilla tillägget att vid sådana kalas ligger jag redan på intensiven!
Bah. När folk påstår att jag skall ta en bok till rättesnöre för hur jag lever mitt liv anlägger jag vilka synpunkter jag vill på den. Likaså om någon gud hävdar sin egen allmänna förträfflighet. Herren, som han skildras i Gamla Testamentet, är bigott, mordisk och ombytlig.
Det kan vi i alla fall vara alldeles överens om!
med utomordentligt vänlig hälsning
kjk