I mitt fortgående trålande efter allt relaterat till författaren har jag nu kommit till Frans G. Bengtssons lyrik med kommentarer, en skrift där nio olika alster belyses på olika sätt av var sin medlem i Frans G. Bengtsson-sällskapet, under redaktion av Lennart Ploman.
Med undantag för stycket om Inför kvinnan ställd, som redaktören själv fått på sitt bord (med den fnoskiga kommentaren att han som kvinnoläkare borde vara den som har bäst möjlighet att kommentera den), består kapitlen av dels det poem som skall kommenteras, och sedan en längre eller kortare text som anknyter till det, från Bertil Rombergs verstekniskt inriktade kommentar till »En ballad om franske kungens spelmän« över Jonas Ellerströms superlativa hyllningar till »En ghasel« (avslutad med en beklagan att Bengtsson inte fortsatte med poesin) till Sven Wittboldt minnen av hur »Förbannelse över byråkratismen« kom till, tydligen efter det att någon beskäftig typ fordrat licens för staffanssång (man anar en händelse som skulle ge perspektiv på dagens debatter om skolavslutningar i kyrkor, och önskar att minnena var mer utförliga) och Tryggve Emonds översättning av »To Bessie N.«.
Rombergs inledande text är den bästa, i alla fall den som lyckas ge mest perspektiv på det man är intresserad av samtidigt som den ger nödig historisk bakgrund; försöken att göra detsamma med Can Grande och Dante i Verona eller Lunds universitet urartar så man undrar om inte författarna glömt vad de egentligen har att skriva om, och texten om »Stenlegendens lockelser« (som behandlar det runristade lejonet som nu befinner sig i Venedig) är farligt nära samma problem.
Men visst, för den intresserade är det en trevlig liten bok, och det är svårt att riktigt tycka illa om avvikelser från ämnet när författaren de skriver om själv var högst benägen till intressanta sådana.
