Det är märkligt hur historien kan förvridas och förvrängas. Ta slaveriet i Aztekriket: en ganska obehaglig historia i det allmänna medvetandet, där tusentals slavar offras i blodiga ritualer. Slaveriet skall ha varit så institutionaliserat att krig bedrevs endast för att ta slavar; ja, man undvek att underlägga sig vissa grannriken för att kunna kriga mot dem och ta slavar. Denna bild är korrekt, men inte uttömmande: det fanns två parallella system, dels ett för de till offer utsedda krigsfångarna, dels ett för inhemska slavar: som så på många andra platser kunde man dömas till slaveri, eller sälja sig själv. Som slav hade man rätt till mat och husrum, och kunde ha egna ägodelar. Sådana system var inte ovanliga, men det aztekiska gick än längre och var ovanligt milt: det var inte ärftligt, och innebar inget socialt stigma. Såld kunde man bara bli om man bevisades vara lat. Man låta en familjemedlem ta ens plats. Ja, man hade till och med en lagstadgad rätt till att försöka rymma, och då fick ingen annan än ägaren och dennes bröder försöka stoppa en.
Samtidigt fanns det på andra platser slavsystem som gick än längre än det aztekiska krigsfångesystemet i grymhet. I nuvarande Benin blev under 1700-talet Dahomey den dominerande makten. Riket var litet, hårt centraliserat, och präglat av stark plundrarmentalitet. Militära expeditioner syftade enbart till att ta slavar, av vilka betydande andelar gick åt i omfattande offerritualer. Huvudstaden var dekorerad med döda fienders skallar. Riket användes till och med som argument för slavhandel: det var en god gärning att befria slavar ur ett sådant folks grepp, även om de sändes till amerikanska plantager (abolitionisterna påpekade riktigt nog att den europeiska slavhandeln var en bidragande faktor till att riksbildningen var möjlig).
Dahomeys slaveri har även den sina udda sidor. Krigsmakten byggde på slavsoldater, ett fenomen som var tämligen vanligt, i synnerhet inom den muslimska kulturkretsen, men i Dahomey fanns även kvinnliga slavsoldater. Dessa hade i likhet med andra slavsoldater ganska hög status, och rekryterades dels bland krigsfångar, dels bland kvinnor som inte betedde sig på förväntat sätt och därför lämnades ut av sina familjer. De var ålagda strängt celibat, och gravida soldater placerades längst fram i ledet, där förlustsiffrorna var som högst.
