På baksidan till Leif Landens Gustaf III: en biografi står att läsa att »naturligtvis får vi även möta det gustavianska Kultursverige«. Detta »även« har inte där att göra, för även om det förvisso är en biografi, så tycks den vara skriven med utgångspunkt i denna kulturkrets, som ägnats en hel del skrivarmöda medan andra delar får mindre utrymme. Inget fel i detta, men man kunde nog ha hoppats på en lite bredare bild, lite mer problematisering kring till exempel hur kungen ansåg sig vara den upplyste despoten även på andra områden och faktiskt genomförde flera liberala reformer – religionsfrihet, tortyrens avskaffande, humanisering av strafflagar – samtidigt som han inskränkte tryckfriheten, frihetstidens kanske förnämsta politiska produkt, och införskaffade Saint-Barthélemy, som skulle tjäna som bas för slavhandel.
Att denna diskussion utgår kan kanske tyvärr bottna i att författaren låtit sig tjusas av sitt subjekt, för bilden som tecknas är i grunden välvillig. Även om man förvisso kan ifrågasätta deras riktighet, lyser anmärkningar om att skalden Oxenstierna skulle blivit kansler då kungen ville ha en sådan med detta namn vid sin sida likt Gustav II Adolf med sin frånvaro. Dagboksskrivande kritiker får förvisso utrymme, liksom de i grunden vänliga röster som yttrat kritik mot kungen, men författaren hyser onekligen sympati för denne. Kriget mot Ryssland framställs som i grunden präglat av en viss realism i planeringen.
Boken är indelad tematiskt snarare än kronologiskt, vilket medför nackdelen att det hela ibland blir aningen svårt att överblicka, men som å andra sidan hjälper till att framhålla vissa sidor. Kungens föräldrar och syskon kan således med denna metod få sina porträtt tecknade, vilket är en stor förtjänst. Å andra sidan kommer vissa saker i skymundan, som de politiska omvälvningarna. Att vissa citat återkommer mer än en gång drar ner betyget något, liksom bristen på en karta som visar krigsoperationerna, och en viss brist på korrekturläsning – tidigt sägs Finlands västliga delar ha förlorats efter stora nordiska kriget, kungar Karl stavas med C, von:et före Fersen försvinner frekvent. Detta är dock snarast ett utslag av ett rikt, om än stundom egensinnigt, språkbruk, som väl stämmer med den tecknade tidens.
Slutomdömet blir således att den som letar efter en allmän biografi över Gustav III kommer att finna att detta är en biografi så god som någon. Vill man ha tyngdpunkt på hans kulturpolitiska gärning och personliga omgivning, så är den att starkt rekommendera. Vill man däremot ha något som är mer riktat mot politik så bör man nog söka vidare.
