För nöjes skull

Efter min insikt i förrgår om tråkigheten hos mycken litteratur kändes det bäst att göra en kontroll: ett försök att se så det inte var jag som blivit tråkig. Lämpligt ämne för sådan kontroll befanns var Terry Pratchetts och Neil Gaimans Goda omen, vilket dessutom skulle kunna göra mig mer välvillig till den senare efter den högst medelmåttiga upplevelsen som American Gods utgjorde. Resultatet blev gott: det här var faktiskt roligt. Inte riktigt skratta-högt-hela-tiden-roligt – det har jag nog läst boken ett par gånger för mycket för – men i alla fall skratta-ibland-och-småle-nöjt-roligt.

Berättelsen går ut på att antikrist kommer till jorden, där en ängel och en demon vistats lite för länge för att de skall vilja se den försvinna i harmageddon, varför de försöker stoppa den. Humorn är den hederligt Pratchettska, med fotnoter och  små referenser till diverse saker (jag gillade speciellt beskrivningen av tomrummet efter en kärnreaktor: »Man skulle ha kunnat spela en riktigt nöjsam squashmatch i det«). Mer intressant är kanske synen på godhet och ondska, och hur människan sällan är en fyrbåk av varken det ena eller det andra, utan ofta just mänsklig. Och det trots att demonen och ängeln kanske är de mest normala personerna. Fast det inte är en särskilt filosofiskt lagd bok lyckas den belysa den fria viljans problem.

Antikrist var det också ja; tack vare en förväxling på ett sjukhus hamnar han inte som planerat i ett amerikanskt diplomathem, utan i en vanlig engelsk familj, där han växer upp i någon slags Tom Sawyer-tillvaro, minus indian-Joe och slaveriet. Denna högst mänskliga uppfostran är vad som till slut får honom att bidra till att ställa in apokalypsen (trots att andra delar av boken går på tvärs med detta och snarare förfäktar arvets makt).

Till syvende och sist är det dock en humoristisk bok, med smågnabb mellan en ängel och en demon, en halvt vansinnig häxjägare, en mycket dålig sierska (som nämligen förutspådde exakt vad som skulle hända), och apokalypsens fyra (åtta) MC-åkare. Till och med roligare än jag mindes den.