Främsta anledningen att knata upp till Wawel, Krakows gamla kungaborg med katedral, är beundra renässansarkitekturen: dels borggården i slottet, visserligen en gång halvt nerbränt av kung Sigismund (inte en speciellt populär figur i Krakow; efter denna vådeld flyttade han huvudstaden till Warszawa), men fortfarande storslaget.
Borggården
I själva borgen finns möbler som under nittonhundratalets köpts in; de är alltså långt från ursprungliga, men representerar den tid då det var kungaresidens. Tapeter och liknande är dock ursprungligt; ibland är dessa storslagna. Som svensk är det en aning märklig känsla att se alla de vasar som pryder diverse vapensköldar, men annars imponerar mer själva konstnärligheten. I borgen finns dessutom en kunglig skattkammare, dock helt tömd på regalier då dessa försvann under polens delningar, även om det finns en del annat trevligt, liksom i vapenkammaren: diverse vapen från 1500- och 1600-tal.
Ett märkligt guldskepp med en specifik funktion.
Går man ut från borgen finns också katedralen, i vilken polska kungar och andra storheter finns begravda, inklusive Sigismund (dock i en rätt tråkig järnkista). Två av sidokapellen är extra intressanta; det ena skapades för ätten Jagiello och anses vara det främsta exmeplet på renässansarkitektur norr om alperna, det andra för ätten Vasa och kopoerade det på utsidan, men är inrett i barock på insidan (dock stängt för renovering under mitt besök)
Till höger, renässans. Till vänster, barock.
Lämna ett svar